Ju mer jag skriver, desto mer vill jag skriva. Ju mer uppmärksam jag är – på min omgivning, på mig själv och min upplevelse av världen, på text i böcker jag läser och allt annat som utgör livet mitt – desto mer vill jag skriva. Jag vaknar och det finns embryon till blogginlägg inuti mig, som likt lamm studsar runt inom mig, och inget annat vill än komma ut på grönbete.
Usch då, så stressande! Då måste du ju kasta dig över datorn/paddan/skrivboken och få ner embryona på pränt?!
Nej.
Jag upplever det inte så. Stressas inte alls åt det. Gläds! Så mycket det finns som vill komma ut, vilken lycka det är. att få uppleva det. Inte alls stressande, för jag ålägger inte mig själv ett Måste, att jag Måste få ned alla bloggembryon på pränt. Nä. Det är snarast extra spännande att sätta mig ner och sätta fingrarna till tangenterna, för att se vad som väljer att slinka ur mig idag. Av allt jag skulle kunna skriva om – vad är det som vill gå från det formlösa till form, från att ”bara vara en tanke” till att bli till i skrift, just idag, just nu?
HERO - the coach 
Jag har skrivit inlägg i mängder av år och fick alla texter utskrivna i böcker av min man i julklapp. Det har varit en fantastisk resa i sitt eget liv att läsa om alla tankar och händelser genom åren 2006-2016, tänk allt jag hade glömt.
Oh vilken ljuvlig gåva!
Jag var så lycklig, att se mina egna böcker gav mig en känsla jag inte var beredd på. När mitt äldsta barnbarn klappar mina böcker, bläddrar i dem och längtar efter att bli stor så han får läsa om farmors alla tankar, glädje och sorg, just i den stunden känner jag att något av mig kommer leva vidare i honom. 🙂
Jag känner igen mig, har en hel bunt blogginläggsutkast sparade. När jag sätter mig för att skriva upplever jag ofta att inläggen väldigt ofta landar där jag ursprungligen tänkte att de skulle landa. Men lika gott är det!
Jag har också många utkast, eller de facto klara inlägg, som inte publicerats ännu. Vissa kanske aldrig blir publicerade, och andra kanske tom kommer ta plats i en bok istället. Vem vet!
Precis så. Det gäller på något sätt att fånga orden och tanken i farten. Man vet inte vad det blir för inlägg av det men det är det som gör det extra roligt.
Ja – det är verkligen del av spänningen, att det blir något, av egen kraft liksom. Fascinerande!
Hade en coach som ofta pratar om ”what wants to happen now” och det är verkligen något jag utvecklat tycke för när det gäller mitt skrivande.
Att skriva skapar skrivlust. Ja, och kanske någon vill läsa också? För ju mer jag skriver/fotar/jobbar desto bättre blir jag på det och då kanske någon vill dela det en delar? Intressant tanke.
Ja – med lite flyt är det ju både folk som läser och delar och kommenterar. Och framför allt reflekterar vidare i egen regi.
Kul! Jag har upptäckt att blogga på mobilen när andan faller på är väldigt kul. Sedan sparar jag de som utkast och fortsätter förfiningen på datorn. Fortsätt och skriv!
Det ska jag!
Och du med. Så blir vi till i skrift!
Precis så Helena! Det poppar upp inspel till lust att skriva från fingrarna typ hela tiden och när de får tillfälle så kommer orden. Inte för att jag har en lång måste-lista. Utan kanske precis tvärtom.
Och underbara ord ovan ”Att skriva till Framtiden hur man tänkte (och kände)” ❤
Jag har många inlägg, både publicerade som icke-publicerade, som verkligen ger mig aha-upplevelser när jag läser dem igen, efter ett tag. Ovärderligt!
Grattis till Dig att Du får det ur Dig…
Mkt bättre än att dricka vin… (o bedöva känslorna…. (Soma till Folket…))
Att förstå hur mkt man vill hjälpa till…
Men dom förstår inte….
Dom vill mäta i etablerade måttstockar…
Som Samhället alltid gjort…
Vi som Vill är Många….
…olyckliga Stjälar:…
Några hittar ett uttryckssätt…
…att blogga…
…bättre än Dagbok – som per definition är Hemlig…
Att skriva till Framtiden hur man tänkte…
…är Stort…
Grattis för att Du vågar…
/Sn
Tack!
Att skriva till framtiden hur man tänkte, ja Peter, det är riktigt stort. Det har du rätt i. Vackert formulerat – tack för den gåvan!