I Tallinn bodde jag på My City Hotel, ett trevligt hotell precis vid kanten till gamla stan. Bekvämt att kunna ta en kvällspromenad runt i gamla stan, som helt klart är en av Tallinns stora turistattraktioner, och det välförtjänt. Jag var dessutom bara i landet en natt, så det gällde att passa på.
Jag blev extra glad åt sällskapet jag upptäckte på rummet.
Men än roligare var vännen Anders Bergkvists kommentar på fotot som jag la upp på Facebook. Han skrev:
Det gäller att inte duck:a för sanningen
Och minsann om han inte har en poäng! Att ducka för sanningen gagnar sällan… eller, undrar om jag inte skulle vilja påstå aldrig. Men där knackar mitt behov (eller är det bara en ful vana?) av små vita lögner in och gör att jag inte riktigt vågar påstå att det aldrig gagnar.
Men nog fasiken duckar jag för sanningen oftare än jag borde. Hur har du det med den saken? Är du som jag, och duckar för sanningen nu och då?