#blogg100 – Luktlösa drömmar.

Giulia Enders skriver ”Märkligt nog kan man drömma alla sinnesintryck, utom lukt. Drömmar är alltid luktlösa.” och jag slutar läsa; förvirrad. Blundar, försöker komma på någon gång jag drömt i lukt… och kan inte för mitt liv komma på det. Har aldrig tänkt på avsaknaden av lukt i mina drömmar, men nu när jag läser meningen så inser jag, att så är det nog. Så fascinerande!

Likt hörseln är lukten inte ett sinne vi kan stänga av – vi har ögonlock, men varken öronlock eller näslock. Fast jag vet faktiskt inte om luktsinnet är aktivt när vi sover, likt hörselsinnet; hörselcentrum i hjärnan fortsätter vara aktiverad även under sömn. Fast emellanåt undrar jag över det med, för otaliga är gångerna jag sovit mig genom de mest buller-och-brakande sommaråskstormar. Fast det kanske är jag som är undantaget som bekräftar regeln?

Men drömmar alltså. Läser meningen än en gång: ”Drömmar är alltid luktlösa.”
Stämmer det verkligen? Kan jag inte förnimma lukt i drömmens värld? Försöker dra mig till minnes gånger jag slumrat på sängen medan någon annan lagat mat… nog smyger sig förföriska dofter som får det att vattna sig i munnen på mig, in i drömmens värld? Fast det kanske är en faktisk lukt som tränger sig in i drömmen, snarast än att jag drömmer fram den? Vad tror du? Har du nånsin drömt i lukt?

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 99 av 100.
Boken ”Charmen med tarmen” av Giulia Enders.
Svenska inlägg här, engelska på helenaroth.com

#blogg100 – En egen värld.

Läste ut Charmen med tarmen igår. Var glad att jag hade folk i min närhet under tiden jag läste, som fick ta del av små fascinerande utdrag av wow- eller småfnitter-kvalitet: formuleringar som väckte min fantasi till liv; fakta som ger mig än större intresse att titta inåt, på många plan; sådant som fick mig att häpna.

”Om man tittar närmare på oss människor kan man konstatera att var och en av oss är som en egen värld. Pannan är en luftig liten äng, armbågen är en torr ödemark, ögonen är salta sjöar och tarmen är en urhäftig, jättelik skog med sanslösa formationer. Liksom vi människor bebor planeten, är också vi koloniserade.

[…] Den som idag vill upptäcka nya kontinenter och folk måste utforska den lilla värld som finns inuti oss själva. Och då är tarmen den mest fascinerande kontinenten. Ingen annanstans lever det lika många arter och familjer som där.

[…] Av all mikrobiota – alltså alla mikroorganismer som stökar runt i och på oss – befinner sig 99 procent i tarmen. Inte för att det knappt finns några på andra ställen utan därför att de helt enkelt är så ofattbart många i tarmen.”

Samspelet mellan oss som individer och de högst individualiserade kolonierna av mikroorganismer som tagit sitt pick och pack och flyttat in/på mig… så fascinerande. Där kommer förklaringen till varför enäggstvillingar… trots allt inte är identiska – de har sin alldeles egna och unika uppsättning kolonisatörer. Säkerligen liknande, men om den ena tvillingen som bebis pussade grannens hund på nosen vid ett specifikt tillfälle, medan den andra tvillingen låg och sov… ja, mer än så kanske det inte krävdes för att nybyggnarna hos den förstnämnde skulle ta sig ett annat uttryck, en annan väg i livet så att säga, än för den sistnämnde. Och det spelar roll. Exakt hur mycket roll det faktiskt spelar kan ingen säga i klartext just nu, men att det spelar stor roll, den polletten har trillat ner. Det är sannerligen okända kontinenter som upptäcksresande forskare just nu håller på att nyfiket lära sig mer om, och det kommer garanterat att påverka samhällsutvecklingen på sikt.

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 75 av 100.
Boken ”Charmen med tarmen” av Giulia Enders.
Svenska inlägg här, engelska på helenaroth.com

#blogg100 – Charmen med tarmen blir uppenbar.

Började läsa Charmen med tarmen igår. Fastnade bums. Tänkte att här har jag en bok jag skumläser på en timme, men ack så jag bedrog mig. Roligt skriven och sprängfylld med fascinerande munsbitar av information och fakta som får mig att ömsom utbrista Aha! eller småfnittra för mig själv.

”Sett på håll är tarmröret en oansenlig, ocharmig och osymmetrisk slang.”

Ja. Det kan jag hålla med om. Men enbart ett tiotal sidor in i boken har jag kommit långt förbi den tanken. Bara det smarta med matstrupens asymmetriska placering på magsäcken, som förhindrar att vi upplever sura uppstätningar vid varje steg vi tar. Eller magsäckens lika asymmetriska form, med en snabbväg rätt ner i tunntarmen för flytande föda, och en längre väg för mer bastant föda, som behöver bearbetas av magsäckens saltsyra innan tunntarmen tar över arbetet.

Eller det faktum att saliven innehåller smärtlindrande medel, och eftersom vi inte producerar så mycket saliv när vi sover (sömndrägglare överallt – var oöndligt tacksamma över detta!) så kan man, om man börjar bli förkyld, ha mer ont i halsen på morgonen när man vaknar, än man har efter hand under dagen. Jamen exakt – det där upplever jag (eller barnen) varje år, men har aldrig satt det i samband med salivens smärtlindrande egenskaper tidigare. Visste du det?

Hade inte en susning! Och då har jag trots allt läst både vertebratmorfologi (så hur embryot växer fram, cell för cell inklusive hur tarmröret ger upphov till hela matsmältningssystemet och merparten av de inre organen, har jag – haft – full koll på!) och humanfysiologi, ämnen som fascinerade mig redan då. Kroppen är v i d u n d e r l i g och det är så oerhört tankeväckande att vi överhuvudtaget existerar med alla dessa sanslöst väl sammansatta processer som möjliggör liv.

Just nu forskas det väldigt mycket på hur mag- och tarmsystemet kan påverka vårt välbefinnande på alla plan; kopplingar mellan störningar i mag- och tarmsystemet och många av de sjukdomar och åkommor som människor världen över lider av blir allt tydligare för var dag som går. Det finns oerhört mycket mer att upptäcka kring hur människan, som helhet, hänger ihop, och hur vi skapar bättre förutsättningar för ett liv i god balans mellan alla olika delar.

Så måhända att Charmen med tarmen inte är en bok fylld av vackert formulerade och filosofiskt uppmanande meningar och stycken som lockar mig att blogga om dem. Måhända blir detta det enda inlägget som pekar på Charmen med tarmen – fast å andra sidan har jag 80% av boken oläst i detta ögonblick, så vem vet… Oavsett vilket så rekommenderar jag dig varmt att plocka upp ett exemplar av denna humoritiska och informativa bok, kring ett av kroppens stora system, som allt för länge varit i skymundan.

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 71 av 100.
Boken ”Charmen med tarmen” av Giulia Enders.
Svenska inlägg här, engelska på helenaroth.com.