Oops, det kunde gått illa…

Igår cyklade jag hem från en hel dag av möten i ett av de uppdrag jag arbetar med. Kom inte så långt dock innan benen plötsligt försvann under mig… mitt i en korsning. Jag fattade först inte vad som hände, kände mest bara att det gjorde lite ont på vänster vad. Tog mig raskt till mittcentrifugen så jag kom ur vägen för bilarna. Fortfarande lite förundrad och villrådig. Men sen förstod jag. Tittade ned, jo då, borta var den. Tittade bak och där låg den.

Vilken den?

Jo. Trampan. Högertrampan på cykeln min, låg, avbruten, mitt i vägbanan. Plockade upp den och ledde cykeln över gatan till trottoaren. Och började knata hem, för vad annars skulle jag göra?

Messade familjen och berättade. Maken svarade bums, orolig, ville veta att jag inte var skadad. Kunde lugna honom, men när jag sa att trampan bröts av mitt i en korsning kom raskt ett svar att det var detsamma för honom. För han har upplevt precis det samma, med en avbruten trampa, mitt i en korsning.

Hans cykel var 18 år gammal och väl använd och det gick inte att byta trampa för cykeln hade utgått ur sortimentet. Min cykel är ca 12 år gammal och också ganska väl använd. Min går dock att rädda, och är i detta nu hos bästa cykelmakaren i stan (på Lundavägen, nära restaurang Kina Floden). Håll tummarna för att jag kan hämta den, fit for fight och redo för nya tramptag, redan imorgon, för snacka om att jag känner mig begränsad utan cykel! Inte minst senaste året som billös har cykeln blivit mitt främsta transportmedel.

Oavsett vilket – känns det inte som en cykeltrampa ska hålla bra mycket längre än 12 år så säg? Eller är det bara jag som är lite kinkig och har högre krav på livslängden?

Äntligen billös!

För 4 år sedan gjorde vi oss av med vår andra bil, och initialt var det med tanken ”Vi får väl se hur länge vi klarar oss med bara en bil!”.

Tja… det har inte varit många tillfällen då vi önskat att vi fortfarande hade den andra bilen kvar och inte en sekund har vi saknat att ha den bilen i familjen.

Nu har vi under ett års tid varit i tagen att sälja den kvarvarande bilen, men aldrig kommit till skott. Ångesten har fyllt oss, tankar om reparationer, besiktning, däckbyte och lampfel, men ändå inte tillräckligt för att verkligen komma till skott. Men så löste det sig på ett mirakulöst vis i veckan som gick, och from idag på eftermiddagen är vi officiellt billösa.

20140816-170951-61791803.jpg

GUD SÅ SKÖNT!

Samma tanke föresvävar mig dock, något modifierad så klart ”Vi får väl se hur länge vi klarar oss utan bil!”. Och det skulle inte förvåna mig om det landar i ungefär samma resultat som vid senaste bilförsäljningen. Mestadels en lättnad att vara kvitt bryderiet, helt enkelt.

För vi bor bra, nära till det mesta med goda kollektivtrafikförbindelser överallt. Promenera gillar vi och cyklar har vi så klart allesammans. Har funderingar på att köpa en cykelkärra dock, för att kunna lasta hösäck till marsvin och storhandla utan att behöva hänga alltför mycket tunga kassar på cykelstyret.

Vi har också skaffat medlemsskap i Sunfleet som har en bil stående vid en mack bara en knapp kilometer hemifrån. Skulle den bilen mot förmodan vara uppbokad när vi har bilbehov finns det gott om andra utlämningsställen inom en 15-20 minuters cykeltur hemifrån. Sen känner vi en massa människor med bil så klart, och det har sällan varit problem att låna bil vid behov heller, så jag är inte brydd alls för det där. Däremot är jag oerhört nöjd att vi äntligen är billösa!

Vi kan definitivt hyra många bilar för den summa som det kostat oss att ha bil, när vi gjort ett överslag på drivmedel, försäkring, reparationer, underhåll, tvätt osv när man som vi inte har behov av bilen till dagligdags. Handen på hjärtat så har det för vår del mest handlat om bekvämlighet, mer än att ”enda alternativet är att ta bilen” som det ju är för vissa människor.

Vad använder du för transportmedel?