Tar en tupplur – och njuter av att tillåta mig själv att ge efter för kropp och sinne när båda önskar vila.

Tillåta förresten. Underligt ordval. Låter det stå kvar dock, för det var ordet jag skrev.

Är det kanske ett av problemen i dagens samhälle? Att det behov av vila som kropp och sinne upplever är något jag är så ovan vid att lyssna till, att det gått från att vara en naturlig del av livet till något som ska tillåtas?! Hm. Där finns det nog mer att fundera kring. En annan gång.

Tar du dig en tupplur ibland?