Skön helg. Solen skiner. Krispig höstluft och ljuvliga höstdofter. Lånebilen alldeles fullsmockad med äpplen från momos trädgård. Varje äpple nogsamt invirade ett och ett i tidningspapper, för att hålla hela vintersäsongen. God mat. Gott sällskap och sköna samtal.

Morgonpromenaden med Trassel, i sällskap med make och son. Dottern tog kvällspromenaden med hunden igårkväll och avstår därför. Sonen väljer promenadväg, lotten faller på skogen. Knatar rundor i trollskogen, doften, färgerna, friden. Och svampen – en ensam liten sopp hittar vi. Den får följa med på hela rundan, och ska torkas när vi landar i hemmet igen.

Avslutar med en liten sväng ner på stranden. Nästan vindstilla.

Jag vill bada, utropar minstingen. Så vi knatar hem och tar med badkläderna ner till bryggan. Jag hoppar i, maken likaså. Sonen bangar. Dottern fridyker på söndagskvällar så hon följde med mest som moraliskt stöd.

Kallt. Troligen en 14-15 grader. Inte mer. Kallt som sagt, fötterna och benen domnar nästan. Men skönt ändå. Livsbejakande. Uppfriskande.

Väl åter hos momo har hon kokt några ägg, så vi dukar fram lite fil och mackor och äter en lättare lunch innan vi styr kosan söderut igen. Med en bil fylld med många kilo äpplen, deras doft är påtaglig. Naturens guld!

Livet är gott, och jag undrar om doppet var säsongens sista?