Vill du ha detta samhällsklimat?

Låter mina tankar vandra och krokar fast vid Magdalena Ribbings vett och etikett-råd för julen, där ett stycke sticker ut:

Är det okej att säga ifrån till släktingar med exempelvis kvinnoförnedrande eller smygrasistiska åsikter?
– Om rasistiska och odemokratiska åsikter dras upp ur gyttjan i ljuset, säger man hövligt ”det där är inte okej för min del, du har fel” och då får man mothugg förstås av den som har denna uppfattning, varvid man motfrågar ”vilka belägg har du för det? Statistik? Var har du hittat den informationen?”

– Och till slut kan man säga, om inget annat hjälper, ungefär ”det är obegripligt att en tänkande människa kan inbilla sig att andra är sämre varelser bara för att de har en annan religion/kultur eller ett annat kön; hur korkad får man vara för att tro sådant?”

– Därefter är det förmodligen slut på julstämningen, men det är inte heller okej att någon-några får sitta och säga dessa enfaldiga dumheter utan att någon protesterar.

Drar paralleller med upplevelser jag själv haft, där jag förvånas över hur lite vi alla, lite till mans, faktiskt säger ifrån, när något borde bemötas.20131222-101142.jpgFör det är ju så Med mina dagliga handlingar bidrar jag till den kultur och därmed det samhällsklimat vi lever i. Gör vi alla samma sak som vi gjorde igår så bara återskapar vi kulturen – för att en förändring ska ske måste också jag ändra på mina handlingar och tankar idag, i jämförelse med igår. På det viset kan kulturen omskapas och nyskapas!

Om jag, och du, inte vågar ifrågasätta och bemöta, hur ska utveckling mot ett hållbart lärande samhälle kunna ske?