ÄtaSovaDö

Sett ‘Äta Sova Dö‘, och det är definitivt inte en feelgood-film, snarast tvärt om. Oerhört välgjord och trovärdig, lite för realistisk nästan.
Funderar kring hur jag skulle coacha detta gänget om jag hamnat i den positionen – skulle definitivt inte dra klyschorna som jobbcoachen i filmen gjorde. Det skulle dock vara ett uppdrag att bita i, onekligen.

Har skrivit tidigare om meningen med mitt liv, och är tacksam för att jag lyckats definiera det. Jag känner absolut att det finnas bra mycket mer i mitt liv än att äta, sova och dö. I ett så privilegierat land som Sverige känns det som det inte borde finnas någon som ofrivilligt hamnar i en äta-sova-dö-situation. Men det finns det. Allt för många, tror jag. Så Gabriela Pichler som skapat filmen har lyckats, för hon ville visa på svenskt klassamhälle av idag. Och det lyckas hon verkligen med.

Att få upp ögonen för att dessa klyftor faktiskt finns är ett steg på vägen för att förändra samhället till det bättre.
För det tror jag går – så obotlig optimist jag är!

20130126-145446.jpg