Att spara eller inte spara, det är frågan!

Jag håller ju på med ett omöjlighetsprojekt som jag döpt till #cleanse4expansion, som handlar om att rensa genom hela mitt fysiska hem och mitt digitala viste, samt blogga om det. Dottern rensade ut allt från sitt rum i helgen som hon inte längre ser fyller någon funktion i hennes liv och jag går nu igenom IKEA-kass på IKEA-kass för att se om det är något som lillebror, bonusbarnbarn eller andra kan ha glädje av.

skolkatalogerMitt bland böcker, trasiga hörlurar, urvuxna kläder och kortlekar låg en hög med skolkataloger från i princip hela hennes grundskoletid. Utsorterade. Osentimentalt, på det där viset som hon är, dottern min.

Men där blev det liv på mina tankemonster ska du veta! Så pass velig kände jag mig att jag tog ett foto och la ut på Instagram, Facebook och Twitter, med frågan om jag ska kasta dem (utsorterade som de är av dottern min) eller om jag ska spara dem till henne, för den händelse hon ångrar sig och någon gång i framtiden skulle vilja sitta och bläddra i dem (ofta till mycken skratt och pinsamhet, enligt min personliga upplevelse!)?

Och gisses vilket engagemang det drog igång. Inte säker på om jag nånsin fått så mycket kommentarer och tankar på något inlägg. Majoriteten verkar helt klart säga spara, men det finns förslag om digitala alternativ (scanna och kasta de fysiska katalogerna) och några få som säger kasta dem.

Och jag? Tja, jag är fast i limbo fortfarande. Och eftersom jag är där, tänker jag att det kanske är läge att lägga dem bland fotoalbumen och ta itu med dem vad det lider. För tydligtvis är jag inte riktigt klar i tanken i detta nu.

Jag väljer dock i detta nu att lägga frågan om skolkatalogernas varande eller icke-varande åt sidan för stunden. Tänker att jag kommer att veta vad jag ska göra när tanken klarnar, vilket den kommer att göra, förr eller senare.

Har du sparat dina gamla skolkataloger? Och så undrar jag om det är lika vanligt att karlar sparar sina gamla skolkataloger, som det är att kvinnor gör det? Vad tror du?

Detta blogginlägg, nummer 30 av 100, är en del av #blogg100-utmaningen som just nu pågår i Sverige

Adventslyft nr 2 – Skönhet

skönhetOrdet SKÖNHET väcker mycket i mig. Det jag tänker på just nu är dock två Instagram-konton som både två är så oerhört skickliga på att lyfta fram skönheten i livet, i vardagen, i det som är.

Båda två lyckas kombinera fantastiska fotografier med tänkvärda reflektioner i ord. Kombinationen av ord och bild blir magisk och skänker mig glädje och njutning, när deras skapelser passerar i mitt flöde. Jag hajjar till, tittar närmre, läser, betraktar färger och former. Andas in och gläds åt stunden som är Nu.

Så varmaste tack Silwersara och Kammebornia för allt ni gör för att göra världen till en vackrare plats!

Skönhet – jag tänker på Silwersara och Kammebornia.
Skönhet – vem eller vad tänker du på?

Instagrammade ögonblick av lycka

Sitter nere på stranden vid Sibbarp och läser bok. Make och son spelar fotboll med en boll de lånade av sällskapet vid nästa buskage, ett sällskap som just nu ligger och solar, läser och snackar.

(Dottern är hos momo och njuter av uppmärksamhet, excellent service och ett helt gästhus i egen besittning om någon undrar.)

Hört och läst många synpunkter på alla dessa bilder av solsken, fester, grillande på stranden, fikastunder i trädgården, barn med glass i högsta hugg, loppisfynd, bärplockning, och allt vad vi översköljs med på sociala media som Facebook, Twitter, Instagram. Många av dessa synpunkter är negativa, att vi målar upp oäkta fasader av hur bra vi har det, medan smärtan, sorgen, ensamheten inte får plats, inte är välkommen.

20140717-170933-61773997.jpg

Så kanske det är, men samtidigt slås jag av tanken att alla dessa instagrammade ögonblick av lycka kanske också hjälper oss att känna tacksamhet. Tacksamhet över det jag har, just här och nu, över det jag värderar så högt att jag vill föreviga det och dela det.

Kanske det är en anledning till sociala medias framgång, att det också möjliggör en mikrostund av reflektion, av tacksamhet, glädje och njutning. Jag vet att jag själv kan känna hur tacksamheten över liv och leverne, hus och hem, familj och vänner, kan lägga sig mjukt och varmt i mitt inre, som vore det en gåva. För är det inte just det som tacksamhet är, en gåva som öppnar för en stunds lycka?

Smile at the world today

I have a friend who runs peace missions, as a way to spread love and create more peace. One of them is something I know he does himself. So I figured, why not!

Hence, when I was in Tallinn at the My City Hotel, just before I left my room, I got out the roll of toilet paper in use in the bathroom, rolled out a couple of meters of toilet paper, gently, very gently, grabbed a pen and wrote SMILE AT THE WORLD TODAY! on it. 20140405-144753.jpg(Quickly discovered why Micke usually have a felt pen with him, ball point wasn’t really gentle enough for the paper, so I went for my lead pen, which worked ok.)20140405-144801.jpg

Then I carefully rolled the paper back onto the roll, and put it back in it’s place. I couldn’t keep it all in, so I published a photo of my feat on Instagram as well, giving the originator of the trick his due credit.

So a big heartfelt thank you to Micke Gunnarsson, you make me play more love-pranks in the world than I’ve ever done before!

Have you ever been the creator or receiver of a love-prank?