Adventslyft nr 16 – Likvärdigt

likvärdigtLIKVÄRDIGT. Ett begrepp som är vanligt förekommande i skoldebatten i Sverige. Jag har aldrig egentligen gått igång på begreppet som så, men det kanske är för att jag tycker det är så självklart att utbildning ska vara likvärdig, dvs lika mycket värd. Notera dock att det, enligt mig, inte betyder att utbildning ska göras likadant överallt för alla elever.

Nåväl. För en månad sen så beställde jag boken Läxfritt – för en likvärdig skola av Pernilla Alm. Läste den, och skulle gärna se att många många fler läser den. Alla som i någon form har med barn och ungdomar att göra, oavsett om det är som förälder eller släkting, eller i en professionell roll som lärare, elevassistent, rektor osv.

Pernilla Alm argumenterar för läxfritt, som hon ser är en viktig faktor i att kunna göra skolan likvärdig. Men hon gör det inte onyanserat, utan snarast är hon saklig. Hon lyfter fram forskning, och det inbyggda problem som just läxforskning möts av. Hon lyfter röster från lärare/skolor som förespråkar läxor likväl som röster som förespråkar en läxfri skola.

Själv är jag förespråkare för en läxfri skola, av en rad skäl, och jag är stärkt i den tanken efter att ha läst boken. Men min tanke bygger i mångt och mycket på att skolan ser ut som den gör idag. Och de flesta vet nog att jag skulle vilja se något annat än det som är dagens skola. Utom för de som verkligen passar in i den, vill säga. Det är min poäng, vi är olika och har olika behov, men skolan idag är inte (tillräckligt) anpassad för det, av rutiga och randiga skäl.

Jag hävdar dock att alla och envar, läxförespråkare eller läxmotståndare, kan ha glädje av att läsa boken. Om inget annat så kanske en eller två tankar du har kring läxor flippar upp och ner, ett argument stärks eller förkastas, och din förståelse för andras syn på saken kanske ökar. Så min rekommendation: Läs den!

Likvärdigt – mina tankar går till Pernilla Alms bok Läxfritt – för en likvärdig skola.
Likvärdigt – vem eller vad tänker du på?

Gåvan och mina läsande barn

Tåg lockar till läsning, se bara på mina läsande barn:

Läsande dotter

Läsande son

Jag älskar böcker, och deras far likaså, och även i släkten i övrigt finns det bokmalar i parti och minut. När jag reser har jag börjat låna eböcker, just för att slippa släpa på ytterligare vikt, men jag har på sistone insett att jag verkligen älskar den fysiska boken.

Den kittlar, lockar, pockar på att jag ska vända på den för att kolla in baksidestexten, bläddra lite för att se om jag attraheras av typsnitt och layout, färgen på omslaget kan ge mig varm eller kall känsla…. och jag får inte det i alla samma utsträckning när jag ska hitta en ebok på Elib, Scribd osv. Det förtar lite av glädjen på något vis.

Och ja, detsamma gäller när jag t ex handlar böcker via nätet också, det är inte samma sak som att gå in i en bokhandel och bara ta in atmosfären, läsa titlar på bokryggar, se personalens utvalda favoriter, känna in om det är någon eller några böcker som ropar på mig.

Dock är jag kanske alltför restriktiv nuförtiden med inköp, jag lånar faktiskt mest böcker på biblioteket. Men det finns en diger hög med olästa köpta böcker på mitt nattygsbord; det är en balansakt att gå i säng, och plocka den för dagen aktuella boken överst i högen, utan att få hela halvmetern av olästa böcker över mig.

Mmmm. Jag njuter även nu, när jag påminns i tanken om alla timmar jag vandrat runt i bokhandlar och bara varit, det bringar mig stor glädje. Jag antar att jag tillhör ett utdöende släkte som föredrar den fysiska boken… eller rättare sagt, jag inser att boken kommer att fortsätta sin utveckling, eller kanske måhända står den inför en verklig transformation, en resa som ju varit igång i årtusenden redan och självfallet kommer fortgå.

Mina läsande barn, jag gläds åt att se er försvinna in i fantasin, att för en stund uppleva en annan värld, olika människoöden och kulturer. Det är en gåva som givits er till skänks, och jag är tacksam för att ni öppnat famnen för den. Jag hoppas att ni ger den vidare i er tur, till de ni möter på era livs resor.

Och där spann hjärnan iväg, på begreppet gåvor. Det kommer mera! Men du, på tal om gåvor, har du fått en sådan här gåva av någon, så som både jag och mina barn fått och tagit emot läsningen?