Du ska tro att du är något. 

Du ska tro att du är lika god som alla andra och alla andra lika goda som du. 

Du ska tro att du är lika klok som alla andra, ibland klokare. 

Du ska veta att du är lika bra som andra. Om du vet att du gör ditt bästa kan du uppskatta dem som är bättre.

Ibland vet du mer än andra. 

Du är inte förmer än andra, men du är enastående som alla andra.

Du duger till mycket. 

Skratta åt dig själv och din värld – det gör dig fri. 

Du ska tro att många bryr sig om dig. 

Du ska tro att du kan lära andra en hel del och lära av dem. 

Varför? För att du är någon. En som behövs.

Så lyder den, Jäntelagen som journalisten Gudrun Hjelte skrev 1982, som en motvikt till Jantelagen. Läser och tänker att det där är något jag gärna sprider vidare. Men den innehåller vissa formuleringar och ord som inte riktigt känns hundra för mig, så jag skriver om den en smula, så den klingar mer i harmoni med mig:

Vet att du är något. 

Vet att du är lika god som alla andra och alla andra är lika goda som du. 

Vet att du är lika klok som alla andra, ibland klokare. 

Vet att du är lika bra som andra. Gör ditt bästa så kan du uppskatta dem som är bättre, för vi gör alla det bästa vi kan i varje stund.

Ibland vet du mer än andra. 

Du är inte förmer än andra, och du är enastående som alla andra.

Du duger till mycket. 

Skratta åt dig själv och din värld – det gör dig fri. 

Vet att många bryr sig om dig. 

Vet att du kan lära andra en hel del och att du kan lära av dem. 

Varför? För att du är någon. En som behövs.

Hur skulle Jäntelagen lyda om du formulerade den så den harmonierar med dig?