För ett antal år sedan välde mördarsniglarna in över Bulltofta och det tog något år innan de också tog över vår trädgård. Jag blev mordisk.

Nu bär det mig emot och jag gör mitt bästa för att undvika att döda små kryp av olika slag.

Just denna snigel stötte jag på på Bulltofta, och när foten min gjorde en sidledes förflyttning för att undvika att trampa på den – så slog det mig:

Min respekt för andra och annat – levande som icke-levande – har förändrats mycket sedan de där åren då sniglarna dök upp. I en riktning som gagnar alla, kanske ska tilläggas.

Spännande att en fotförflyttning kan leda till en sådan insikt. Men det är ju det jag arbetar med som coachverktyg!

Hur ställer du dig till mördarsniglar?