Ibland…

grodorIbland… är det bättre att vara tyst.
Har du också upptäckt det?

I stunder då känslorna svallar, då kan det vara bättre att vara tyst.

I stunder då jag vet att om jag öppnar munnen hoppar det grodor ur den. Grodor jag inte kan ta tillbaka, för har de väl hoppat ur, så har de.

AAAAARRRRRGGGGGGHHHHHHHHHH!

I sådana stunder blir jag glad om jag lyckas förmå mig att hålla tyst. Att vänta ut det dåliga humöret, irritationen, frustrationen, ilskan, besvikelsen.

Ibland lyckas jag. Ibland inte.

Och det är ok. På riktigt.
För det är på något vis det som gör mig (oss?) mänsklig(a), inte sant?