Största jublet under kvällens träningsmatch mellan svenska och slovenska landslaget i herrfotboll kom när storbildsskärmen zoomade in en loj Zlatan i spelarbåset. Alltså, ärligt?

Hur står det egentligen till med återväxten inom svensk herrfotboll?, var en tanke som snurrade fram och tillbaka i skallen mig, för det upprepade sig, om och om igen. Plötsligt börjades det tjoa och tjimma, och jag tänkte jag missat något väsentligt… men nej då. Det visade sig, gång efter annan, bara vara ännu en inzoomning på den gode Zlatan.

I halvlekspausen hyllades han för etthundra spelade landslagsmatcher (inte kvällens, som dock visade sig vara den ettusende landslagsmatchen svenska herrlandslaget någonsin spelat, kvällen till ära iförda en speciellt designad matchtröja), och då skickade han lite kärlek till sin hemstad:

För egen del var det första fotbollsmatchen på Swedbank Stadion sedan jag fattade beslutet att inte gå på MFF-matcher, och minsann om inte kvällen förlöpte utan en endaste liten bengal eller banger. Se där, det går!

Emellanåt så var det spänst på plan, stundtals ganska lojt överlag, men ett par av spelarna, som t ex den tidigare MFF:aren Jimmy Durmaz, kämpade verkligen på, trots att det aldrig gav resultat. Gott om målchanser, men matchen slutade 0-0. Så lite tveksam är jag till om den unga tjejen fattat ett så klokt val?