Idag hämtade jag hem dotra från Camp I CAN med DNG360-gänget med Pamela von Sabljar i spetsen. Fem dagar av awesomeness och livsglädje, och med tanke på hur mycket jag njöt av varje minut av den två-timmars Camp BITESIZE som föräldrar och nyfikna bjöds in till, som avslutning och provsmakning, så förvånas jag inte av dotras reaktion på upplevelsen.

i måndags när jag släppte av henne, nyfiken och öppen för vad som komma skulle, så hittade jag detta inne på toalettspegeln:

Och idag när jag hämtade henne ville hon inte att lägret skulle ta slut. Underbar känsla! Jag ser, hör, upplever en dotter som varit med om något extraordinärt och avgörande. Har en känsla att hennes svar på frågan på toalettspegeln skulle skilja sig stort – till gagn för henne själv och hennes omgivning – från i måndags till idag.

Vad älskar Du med dig?