Tittar jag på besöksstatistiken för bloggen så är trenden tydlig. När jag skriver om separation, skilsmässa, och andra typer av drama av olika slag – ja, raskt går då statistiken upp, och många fler läser mina inlägg, för att någon dag senare återgår till det vanliga besöksantalet igen.
Förståeligt.
Klart det är spännande att läsa vad någon skriver om olika former av vardagsdrama. Men samtidigt. Lite synd. För det finns mycket att hämta i mina mindre drama-fyllda inlägg också. Reflektioner, funderingar, betraktelser, bok– och podtips, och så mycket mer.
På engelska bloggen slipper jag lockas av att ”skriva mer drama”, eftersom jag inte har någon bloggstatistik på sidan. Tänkte dra igång Google Analytics, men kom mig aldrig för, och sen valde jag helt enkelt bort det. Så där ”bara skriver jag”. På svenska sidan, som ligger på WordPress egen plattform, finns statistiken direkt tillgänglig i backoffice, och därmed är den svårare att undvika.
Jag vill verkligen inte välja bort inlägg för att jag inte tror de drar, eller kanske snarast, jag vill inte fabulera drama där inget drama finns. För mitt liv består ärligt talat av väldigt lite drama numera. Och det säger jag trots senaste årens stora livsstilsförändring med fullbordad skilsmässa som ju lätt kunde ha varit en mycket mer drama-tung upplevelse än det varit.
Samtidigt behöver jag inte gå så mycket längre än till mig själv, för att hitta samma beteende. Rubriker drar. Ämnen som till ytan åtminstone ”borde” vara känsliga drar. Jag försöker förhålla mig kritisk till min egen lockelse till dramat, inte minst genom att försöka att undvika att dela drama vidare, med mindre än att det är något som jag anser har en djupare betydelse, ett budskap som kan göra skillnad. Helst något som gagnar andra att läsa, ta till sig, engagera sig i.
Jag försöker göra mina egna mer drama-tunga inlägg sådana också – jag skriver sällan bara om dramat och dess svallvågor, utan oftare om dramat i relation till en reflektion, en insikt, ett sätt att möta världen som gagnar mig, och kanske också kan gagna dig, om så bara genom att visa ett annat perspektiv på livet och alla dess kringelikrokar?
HERO - the coach 
Jag tänker att drama är något alla kan relatera till. Därför fler läsare. En bokrecension t.ex.har en mindre målgrupp. Tror det är en del av förklaringen.
Ja… så är det ju så klart. Samtidigt så finns det ju så mycket mer under, bakom, bortom dramat, som jag ibland upplever att folk inte låter sig själv uppleva.
Jo. Vissa inslag lockar ju mer. Precis som vissa ämnen lockar mera. Det gäller att själv veta vad en vill dela med sig av och inte bara lockas av knep och liknande.
ExAkt!
Det är som sagt ingen hemlighet att drama drar publik. Men samtidigt så är det just dina reflektioner, funderingar, betraktelser, bok– och podtips som bygger organisk trafik och skapar följare. Google Analytics är ett grymt verktyg, men det gäller att tolka statistiken och inte bara räkna antalet besökare.
Ja, så är det nog. Hoppas jag!
Jag känner igen mönstret! Och ja, jag hoppas fler kan hitta dina vardagsinlägg oxå, för de är fulla av guldkorn. 😘
Tack söstra mi!
❤
Ja, drama drar till en viss gräns. För mycket drama drar ifrån, det blir för svårt att hantera. Jag arbetar med kvinnor med sexuella trauma, det är får som våga lyssna och vara där. Hur skulle det vara om lugn och stillhet skulle dra.
Ja – det har du rätt i. ”Mina dramastunder” är ju sällan av den rangen som dina klienters erfarenheter – som tur är.
Fick en komplimang idag som sa just ”ditt vilsamma lugn utstrålar en värme man gärna vill få del av”. Det gjorde mig glad!