…kan jag, med något uns av bevarad integritet, skriva att nu, nu, ska jag minsann börja blogga dagligen igen? *Hört det förut… jo. Jag vet.*
Hur många gånger kan jag, med något uns av bevarad integritet, skriva att nu, nu, känner jag mig extremt ringrostig och lätt vilse? *Vad ska jag skriva? Vad vill jag skriva om? Vad vill komma ut ur mig, genom fingrarna, ner på tangentbordet? Vad? Vad??*
För minst tredje gången på ett halvår skriver jag just det, i just detta inlägg, just nu. Igen. Jag vill komma igång med dagligt bloggande. Igen. Och ja, jag känner mig grymt ringrostig. Vilket nästan är lite förvånande. Jag menar – jag bloggade i princip dagligen från den 23e januari 2013 till något gång i april i år. Det är fem års inlägg. Ett grovt överslag av svenska och engelska bloggens alla inlägg låter hälsa att jag publicerat knappa tvåtusen inlägg under de fem åren, med en handfull publicerade halvåret innan jag drog igång #blogg100 2013, och tja, kanske nånstans mellan 50 och 100 inlägg sedan bloggtorkan började infinna sig i våras.
Så snabbt vanan glider ur händerna och blir en o-vana. En icke-vana. Något som kräver mer tankeverksamhet, planering, ansträngning än när vanan sitter där. När jag som en automaton drar till mig datorn i soffhörnet, öppnar endera bloggen till ett nytt inlägg och bara låter det komma. Flöda ur mig. Oftast. Inte alltid. Då ljuger jag, om jag skulle hänga det. Men förvånansvärt ofta, trots allt.
Och med handen på hjärtat (ska nog söka på det uttrycket på min blogg. Undrar hur många gånger jag använt det? Ett favorituttryck är det allt, slog det mig just.) så är det precis vad som hände idag.
Jag drog till mig datorn, uppkrupen i soffhörnet, öppnade WordPress och skrev rubriken. Utan ett ögonblicks tvekan. Så det var detta som ville ur mig. Igen. Vågar jag hoppas att detsamma inträffar imorgon, i övermorgon, dagen efter det, och så vidare?
HERO - the coach 
Håller med dig, kan vara jätte svårt att få följare att stanna, att skriva inlägg när man inte är inspirerad är jätte jobbigt.
Hur många gånger som helst! För det är inget löfte du ger, utan en intention tänker jag. Och intentioner kan behöva förändras när livet förändras, när något, hur litet det än må vara, hos dig skiftar och sätter din intention i ett annat sammanhang. Och du är kanske inte heller ringrostig, utan bara ovan i det liv och sammanhang som är ditt i just detta ögonblick?
Jag kände exakt likadant när jag bara bloggade på Webbtanten. Då fick jag nästan krysta fram inläggen. Vilket jag fortfarande får göra där. Men på livsstilsbloggen finns hur mkt som helst att berätta. Ibland har jag 3-4 inlägg klara som bara var tvungna att skrivas men som jag inte vill publicerat på en gång. Så du är inte ensam! För mig handlar det om passionen – det jag brinner för just nu är det jag gärna skriver om.
Har extremt svårt ibland att skriva ett inlägg – få följare att stanna, få följare att börja följa. Även om jag tycker det är kul som är det svårt