För ett par veckor sen fick jag ett plötsligt sug efter att sticka ut på en joggingrunda, något jag, i princip, aldrig fått förut. Så jag gjorde det. Två veckor senare fick jag samma ryck, och tog alltså joggingrunda nummer två. Sen gick det ytterligare två veckor innan lockelsen väcktes än en gång, runda nummer tre, min hittills längsta. Och idag, två dagar sedan senaste turen, fick jag för mig att ta en eftermiddagsrunda, fast det regnade lätt ute.
Idag gjorde jag dessutom något annorlunda, då jag de tidigare rundorna varvat att lufsa fram med att gå, men idag gick jag bara till och från min start/slut-punkt, resten av rundan på dryga tre kilometer så joggade jag. Förvånar mig själv för detta känns totalt otippat alltsammans, men jag tänker det är lika bra att agera på det när andan faller på, eller hur?
Pingback: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (bok 4 av 26) | HERO – the coach
Pingback: När nyfikenheten tar överhand | HERO – the coach
Låter så lockande….undrar om det kan bli en runda för mig med snart?
Sommarkramar
Jajamensan, det tror jag bestämt, om detta låter lockande!
Funktionell träning idag för min insida. 👍🏼
Härligt! Lite avundsjuk… 😉
Vem vet – endera dagen kanske lusten knackar på även hos dig!