Bottnar av medvetenhet

sus om bottnar

Det där skrev Susanne Granat Ahlstrand, min innerligt goda vän, i en tråd häromdagen. Vi hade, tillsammans med ytterligare ett par fina vänner, ett sånt där samtal (ja, jag ser det absolut som ett samtal, även när det sker via tangentbord) som går på djupet, som gör att jag växer, lär mig, expanderar.

Samtal där vi delar med oss, av tankar, erfarenheter, funderingar. Bollar vidare på andras tankar, tar kliv framåt, utåt, utvecklar resonemang, backar emellanåt för att ta ett omtag, förtydligar eller förkastar.

Samtal när de är som allra bäst.

Att vilja vara en människa innebär så många bottnar av medvetenhet.

När Susanne skrev den där meningen så frågade jag bums om jag fick citera henne. Skrev citatet, skapade den omgivande rutan och insåg att något saknades. Frågade därför om hon kunde rita en av sina härliga kvinnofigurer till den, och det gjorde hon. (Heja fiftythree, paper och mix säger jag bara!)

Så nu skickar jag meningen vidare ut i rymden, till dig, att reflektera kring, eller inte. Ditt val fullt ut. Jag tilltalas verkligen av Sus ord, och undrar om den talar till dig?

6 thoughts on “Bottnar av medvetenhet

  1. Ping: Igenkänningen. | HERO – the coach

  2. Roligt att den här texten poppar allt emellanåt. Att fylla sitt ”människa” med det som krävs för att leva. Många bottnar av medvetenhet i det…tål av vridas på, inte minst utifrån perspektivet att förstå andras referenser och preferenser.

  3. Ping: Collaborative Co-Creation | HERO – the coach

  4. Ping: Räv. Jag skulle kunna tänka mig att vara räv. | Styrbords tankar

  5. Det där är en mening jag burit med mig i många år men inte förstått förrän nu vad den innebär – eller vad den KAN innebära. Det startade för 10 år sedan, en höstlördag och familjen var på väg ut på svamptur i skogen. Yngste sonen säger plötsligt utan tidigare konversation ”är det bra jag i den här bilen som tycker det är konstigt att vara människa?”
    Det blev tyst en stund och jag frågade sedan ”hur menar du nu, tänker du dig att du vill vara nåt annat?” Nu blev det tyst jättelänge och så sen svarar 5åringen ”Räv. Jag skulle kunna tänka mig att vara räv…”

    Jag tycker det är en bra ingång till att just människa är ett val att vara rent förmågemässigt. Vilka normer förmår jag bära och föra vidare, vilka vill jag föra,vidare och i så fall på vilka värderingar ska dessa normer vila. Vad ska mitt ”människa” genomsyras av.

    Från räv till målmedveten träning av de förmågor som jag vill ska förknippas med mig som människa. Medmänniska.
    Sus

    • Dottern ville bli brandman eller polishund. Kanske inte utifrån en fullt lika medveten botten som räv-wannabe:n du beskriver ovan, men dock.

      Helt med dig på det här!

Kommentera här/Please comment here

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s