Kan vi inte sluta peka finger?

Jennie Bengtsson skrev om utbildning och uppfostran under Åsikter i Sydsvenskan häromdagen, och inlägget är en av tidningens mest lästa digitala inslag, någonsin. Det gör mig än mer förtvivlad. För förtvivlad är jag. Så förtvivlad att jag skrev just det på Twitter, och blev tillfrågad att skriva en replik till Jennie, utifrån min syn på saken, som förälder. Så det gjorde jag:

Låt oss sluta peka finger!

Här kommer texten i original:

Slår upp Sydsvenskan och läser Jennie Bengtssons löfte att utbilda barnen, om jag, som förälder, uppfostrar. Jag uppfattar frustrationen och förtvivlar, för hur hjälper detta oss nå ett välfungerande samarbete mellan vårdnadshavare och skola, som kan bidra till att göra Jennies (och elevernas!!!) arbetssituation dräglig, och helst riktigt bra?

Jag hör Jennie säga gör ditt, så gör jag mitt. Det enda jag som förälder kan bidra med är att uppfostra mina barn. Och det gör mig ledsen. Lärare har ofantligt mycket att ge våra barn, men det har föräldrar (och resten av samhället) också. Det står tom i läroplanen, Lgr11: Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling.

Hennes frustration är förståelig. Jag vet mycket väl att vi har ett skolsystem som inte fungerar som avsett, för omvärlden har förändrats. Inlägget pekar på just det. Systemet fungerade då det skapades, men idag och imorgon behöver vi något annat. Men att stänga dörren till samverkan bidrar inte till ett bättre fungerande skolsystem. Tvärtom.

Gemensamt skapar vi det samhälle vi lever i, och samarbetar vi kan vi åstadkomma förändring. Då måste alla också ta sitt ansvar. Det finns ingen enskild syndabock, varken skolpersonal, huvudmän, föräldrar, lärarutbildningar eller politiker, så låt oss sluta peka finger. Låt oss mötas kring hur vi tillsammans kan göra det allra bästa för våra barn. Jag vill gärna mötas, för kidsen ligger mig så oerhört varmt om hjärtat. Vill du?

3 thoughts on “Kan vi inte sluta peka finger?

  1. Vilken sorglig debatt! Svart eller vit? Hur ska detta kunna landa i något gott för barn, skola och samhälle? Låter klokt enfaldigt att straffa barn för dåliga föräldrar! Ouppfostrade barn och dåliga förresten, sitter inte detta i betraktarens ögon?

    Så hur ska då detta lösas praktiskt – om nu inte alla dåliga föräldrar plötsligt anammar dessa klocka ord och börjar uppfostra sina barn, enligt gängse regler? Ska de kastas ut från skolan, så det blir lugnt i klassen, eller ska allt precis som vanligt, sluta i ett jaså?

    Att visa ogillande eller missnöje så att det skapar förändring är en konst som vi alla bör lära oss. Som människor unga som gamla lever vi i ett ständigt interagerande – det är detta som utmärker oss som människa. Det gäller i alla sociala sammanhang och måste hanteras av människorna som är delaktiga i en interaktion (ett klassrum, på en arbetsplats, vid ett matbord, i en kö på Systembolaget osv). Att inte bry sig eller överlåta till någon annan, gör bara att banden och tilliten mellan människor förtvinar – och vem vill de, när vi vet att vi är beroende av varandra för att leva som människa. Inga andra än de som är en del av ett socialt sammanhang kan skapa socialt kapital, så snälla sluta döma andra och låt oss tillsammans hjälpas åt att skapa det goda samhället.

  2. Ping: Hur kan vi tillsammans hjälpas åt att skapa något bättre? | HERO – the coach

Kommentera här/Please comment here

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s