Kan alla människor förändras?
Ja. Så klart de KAN! Människan är i ständig förändring, oavsett om vi är medvetna om det eller ej. Men huruvida alla är VILLIGA att förändras, medvetet, det är en helt annan fråga.
Det finns många talesätt som jag kopplar till det här med förändring, som jag reagerar på. Ett lyder Med ålder kommer visdom. Nej. Inte automatiskt. Ålder KAN leda till visdom, och för de flesta både hoppas och tror jag att det gör det, men för alla? Nej. Ålder leder i n t e per automatik till visdom.
Ett annat talesätt säger att Vi lär av våra misstag. Nej. Inte automatiskt. Ett misstag KAN göra att vi lär oss, och för de flesta hoppas och tror jag att det gör det, men för alla individer, vid varje misstag de gör? Nej. Så funkar det inte. Och jag är är den första att räcka upp handen här, för har jag gjort samma misstag fler än en gång? Jajamensan!
Förändring kräver en insats. Det blir inte bara (bortsett från den än så länge oundvikbara åldrandeprocessen). Och även om jag rationellt sett vet att alla människor inte kommer att välja förändring, så väjer jag inte från min medvetet naiva syn att tro gott om alla, även om deras förändringsbenägenhet och -vilja. Fast jag vet att sannolikheten för att det blir så är extremt låg.
Själv är jag väldigt glad i förändring, annars skulle jag inte älska att ge och få #tankespjärn på det vis jag gör. Jag vill gärna att det ska hända saker, vill utvecklas och expandera som person. På alla plan. Men jag har inte alltid varit sådan, långt från. Därför är det med stor empati och utifrån personlig erfarenhet som jag ser att det självfallet finns olika skäl – mer eller mindre relevanta – till varför människor medvetet motverkar förändring, men i grunden ligger det mycket (mest? bara?) rädsla bakom det.
Är det så enkelt att det handlar om ovana vid det okända? Känslan av förlorad kontroll? Att våga stå i jag vet inte vad detta kommer leda till utan att vända om, drämma igen dörren till det nya, och springa snabbt som ögat därifrån? Summerar talesättet Jag vet vad jag har, inte vad jag får människans förändrings-o-benägenhet?
HERO - the coach 
Roligt att Seth skriver detsamma, fast med andra ord och väsentligt kortare: https://seths.blog/2019/07/people-dont-change/
#melike.
Det hör liksom till vårt naturliga tillstånd att hela tiden matas med nya tankar = insikter = förändring. Vare sig vi vill eller vet om. En insikt handlar om att bli medveten om just det. ❤️😎🙏
Ja. DET är nog en av mina främsta insikter från Supercoach Academy – att människan besitter förmågan TILL insikt, och att det är ”viktigare” än vilka insikter vi får.
Ja många är rädda för förändring, särskilt om det gäller dem själva. Förändring och det främmande. Det är sorgligt.
Sorgligt. Ja. Kanske. Fast jag vet inte om jag längre ser det så, ärligt talat. Det ÄR liksom. Varken mer, eller mindre. Och till viss del tror jag mänskligheten alltid har haft gagn av blandningen av förändringsbenägna och -obenägna individer, vilket blir som en bil med både broms och gas. Ibland behövs det ena, ibland det andra. Bara antingen eller hade kunnat bli riktigt vanskligt… 🙂
Men ur ett individuellt plan ser jag många som mår dåligt i sin obenägenhet (kanske några som går till överdrift åt andra hållet också, för den delen) ”helt i onödan” liksom. Och det kan kännas lite sorgligt emellanåt.
Ja. Jag tänker på hur svårt människor verkar ha för att flytta på sig för att tex få jobb. Och på främlingsfientlighet. Och på oviljan att reflektera och försöka förstå hur andra fungerar. Och allt hat som uppstår pga av det.
Mmm.
Och hur ”svårt vi gör livet” för oss själva liksom, när vi trasslar in oss i tankar som de du ger exempel på.