Tipsades av en god vän att låna Pelle Bengtssons Mot enkelhetens punkt – anteckningar från vägkanten. Läser den på ett sätt som jag tidigare i livet aldrig hade tillåtit mig att läsa en bok. Inte ord för ord, mening för mening, utan mer tillåtande. Skummar med ögonen över sidorna och gör strandhugg där ögat får syn på något, som om det blänker till i en bit strandglas i strandkanten. Tänk så mycket det går att förändra i livet – mitt gamla jag lät mig inte ens sluta läsa en bok, om jag så upplevde den outsägligt trist, löjlig, ointressant. Ånä, hade jag plockat upp den och börjat läsa så skulle jag minsann läsa klart. Vilken befrielse det innebar i mitt liv den dagen jag insåg att det måste jag ju faktiskt inte alls. Att det inte är ett tecken på svag karaktär att inte läsa klart varenda bok jag satte i händerna på mig själv, utan kanske tom ett tecken på att vara smart, att hushålla med den ändliga resursen tid. Så många fantastiska böcker det finns – varför skulle jag ägna mig åt sådana som inte talar till mig?
Nåväl. Mot enkelhetens punkt talar till mig, men just nu, just här, så läser jag den skummande med strandhugg. Och ganska många sådana blir det, i ärlighetens namn! Inledningsvis dök en dikt upp, en dikt jag föll handlöst för i min ungdom, kärlekstörstande och romantisk. Eeva Kilpis Säg till om jag stör:
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Tänk så annorlunda mitt liv kunde varit, om jag i ungdomen hade läst, och sett, att välkomnandet inte enkom kan bjudas till andra, utan även sträcker sig gentemot mig själv, de delar av mig jag *ännu* inte omfamnat. Å andra sidan är jag oändligt glad att jag på senare år till fullo lärt mig just det: att vara välkomnande, gentemot mig, på alla vis jag kan. Nyfiket, utforskande med glädje och lätthet. Det har rubbat hela min existens, på det mest grundläggande vis. Att välkomna sådant som rubbar ens existens kanske är något vi alla kunde behöva lite mer av?
#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 5 av 100.
Boken ”Mot enkelhetens punkt – anteckningar från vägkanten” av Pelle Bengtsson.
Svenska inlägg här, engelska på helenaroth.com.
HERO - the coach 
Det är bra att ha många böcker på gång hela tiden. Men det viktigaste är att försöka läsa några sidor varje dag då hinner man den klar också. Jag körde ett sånt läsprojekt förra våren. Jag hann läsa en himla massa böcker på kort tid då jag hade föresatt mig att läsa minst 30 sidor per dag.
Spännande reflektioner. Vad gäll
Vad gäller böcker är jag verkligen en sådan som måste älska boken direkt. Annars slänger jag den åt sidan.
Reflektionen är vår bästa vän. Utan den växer vi inte. Det är så skönt att komma till nya insikter! Tack för ett inlägg som var som ett reningsbad här på förmiddagen!
Känner igen mig så väl i envisheten och känslan av att tex måsta läsa klart en bok man tagit sig an! Har tidigare harvat på i mååånga onödiga månader/år med sådant jag inte ens trivs med, bara för att ”göra rätt”. Har numera blivit lite bättre på att ge mig själv lite ”slack” och färre måsten, inte helt i mål än, men en bit på vägen 🙂
Konstigt nog är det ganska skönt att känna att jag inte varit ensam i det där knasiga beteendet trots allt. 😀