Det deprimerande svaret

a  v  v  i  s  a  d

”Hans oväntat positiva reaktion hade tvingat henne att än en gång ta fram sin rädsla och osäkerhet i ljuset och skärskåda den. Och som vanligt hade hon inte känt sig stolt över det hon fann.
Det var bara att konstatera faktum, hon var feg, rädd för att få ett nej, för att bli avvisad som en som inte dög. Hur många gånger i livet hade hon valt att avstå från en möjlighet till framgång, till växande, till att våga tänja på de snäva gränser hon satt upp för sig själv på grund av sin rädsla för att misslyckas? Det deprimerande svaret på den frågan var att det hade hon gjort alltför många gånger. Men från och med nu fick det vara slut med det, rädslan skulle inte längre få styra hennes val.”

Tror du, liksom jag, att fler skulle känna igen sig i ovanstående beskrivning, än ställa sig oförstående till det? Det är ledsamt att jag ens tror att det är så det förhåller sig; att det är vanligare att en människa låter rädslan styra hennes val, och därmed begränsar sig själv, sitt liv, sin möjlighet att göra ett avtryck i världen, än motsatsen.

Å andra sidan så är det inget jag gräver ner mig i – och jag väljer definitivt inte att leva mitt liv så. Det är ingen naturlag att människan ska låta rädslan styra hennes liv; valet är mitt.

Inspirerad att fortsätta blogga på temat från #blogg100 2017 bjuds du här på en bokreflektion inspirerad av boken  ”Vargarnas tid” av Elisabet Nemert.

6 thoughts on “Det deprimerande svaret

  1. Jag har varit så mycket rädd i mitt liv, och är det praktiskt taget varje dag ännu. Skillnaden mot tidigare är att jag kan agera, trots att jag känner rädslan, så att den styr allt mindre. En del av min rädsla tror jag kommer från en del av mig som vill skydda mig från obehag och ibland säger jag: Alltså, du kan gå ut och leka ett tag… jag klarar mig själv… och kallar på dig när du behövs.

  2. Skriver idag om rädslor jag med.
    Och om att kasta av sig dem och vara medveten om de jag har och att jag nu vill komma över denna rädsla och utmana dem.
    Jag tror som dig att många så omedvetet väljer att styras av sin rädsla…för de vågar inte ens erkänna den.

    • Precis – och jag var själv där i majoriteten av mitt liv, att jag inte ens såg dem, för jag vågade/orkade/förmådde inte ens erkänna det för mig själv. ”Att det finns mer” liksom.

Kommentera här/Please comment here

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s