Suttit i ett par timmar och bläddrat genom det gångna årets foton på jakt efter foton på kidsen. Dags för den årliga traditionen – att välja foton till, skapa och beställa kalendrar för 2017 till nära och kära. Hela nitton stycken blev det i år.
När jag tryckt på BESTÄLL så surfade jag in en snabb sväng på Facebook, och minsann om det inte dök upp, erbjudandet jag inte kan motstå, dagens Hell Yeah: En vän söker krokimodell till nästa vecka!
Jag kastade mig på tangenterna och knappade in mitt Hell Yeah!
Ni förstår, för något år sedan så bara dök det upp, önskan att sitta krokimodell någon gång. Noterade det på min Bucket List, som jag inte skapat med någon större tankemöda direkt, men som ändock ville formuleras. Har bockat av familjesemester i Seattle (2016 – check på den!) och projektet lära mig plinkeplonka på gitarr är pågående sedan i höstas (tar lektioner i liten grupp varannan måndagkväll efter kören!). Och på tisdag kommer jag kunna bocka av ”Stå krokimodell” minsann. Och vem vet – kanske får jag blodad tand?
Så coolt! Det var så jag faktiskt träffade min man. Han stod krokimodell på en konstskola i Umeå där mina vänner gick. Jag var på besök och i en paus klev han fram naken till mig och hälsade. Jag blev alldeles stum. Något år senare blev vi ett par och har nu varit gifta i 25 år. Vår dotter tog examen från samma konstskola nu i maj. Allt går igen. Undrar vad du kommer att få vara med om?
Men wow – vilken grej!
Och ja – vem vet, vem vet!
Krokimodell, kanske en idé. Har ingen bucketlist, men ju fler som skriver om det … tja så börjar jag undra vad den skulle kunna innehålla. Tack för inspirarionen.
Var så god.
Min bucket list är inte så mycket en bucket list egentligen, tror jag, som en lista över saker jag lockas av. En inspirations-hink snarast kanske?
Ler lite åt likheten i ditt och Tess inlägg. 😉
Sant! Och då valde jag denna på måfå (gammalt inlägg) innan jag läste Cowabungaaaa! 🙂
Pingback: Omfamna, bejaka, älska än mer? | HERO – the coach