Störbönorna som jag sådde i en liten plantkuvös eftersom jag inte fått upp några störar växte raketfort, så idag hade jag och maken ett mission att sätta upp störar och få bönorna i jorden. Jag visade möjliga stör-placeringar i trädgården när maken kom med förslaget att vi skulle ta resterna av det stora parasollet som blåste sönder i en av vinterstormarna. Hm. Jamen du, vilken idé, varför inte? Sagt och gjort.

Runt det återbrukade parasollskelettet är det nu planerat 21 störbönor och (hittills) tre slingerkrasse. Även om det definitivt inte ser mycket ut för världen just nu, så kan det nog bli riktigt grant när det väl täcks av slingrande växter, tror du inte?

Dessutom satte jag ytterligare nio störbönor i en bädd med bredsådd dill och persilja, mot en trefot av störar (noggrant utvalda från vårt stör- och pinnförråd – man vet aldrig när en bra pinne/stör kan komma till användning!). Och det finns dessutom fler störbönor i kuvösen så nånstans ska jag hitta ytterligare något bra ställe att sätta plantera ut dem på.

Katten Pop har haft en tuff dag idag. Ansträngningen att vilja nosa riktigt nära på de små blåmesungarna samtidigt som matte ryter på en och sprutar vilt med vattensprutan tröttar ut den bäste. Han övergav ”TV”n vid sälgen (dvs ampeln dit vi flyttade blåmesungarna i morse – förtjusta och smått förbluffade över att de överlevt natten – vilket gjorde att mor och far Blåmes faktiskt har vågat flyga i skytteltrafik för att mata sina småttingar) för trätunnan (sitter jag där så ryter inte matte på mig och inte tar hon fram vattensprutan heller). Man vet ju aldrig om det skulle kunna trilla mer manna från himlen.

Och helt otippat så gjorde det faktiskt just det. När vi ätit upp kvällens middag såg maken hur det kom ännu en unge dunsande ner vid trätunnan. Mr B sprang genast dit, och förflyttade den några dagar äldre kusinen till syskontrion i ampeln. (Katten Pop låg utslagen på yttertrappan två meter bort, sov lyckligtvis genom hela detta sista äventyr!)

Så nu sjungs det fyrstämmigt i ampeln. Låt oss hoppas att det går vägen ytterligare några dagar, för då kan de nog vara flygfärdiga de små liven. Men många faror lurar, både grannskapets alla katter och slagregn (åskmolnet som drog över gav endast ett väldigt fint sommarregn en kort stund, så där andades vi alla ut! Ampeln hänger i ett träd som inte har tillräckligt tät krona för att hålla dem torra om det skulle regna rejält.) så håll tummarna, ok?