Under eftermiddagen mojnade vinden. Värmen som varit skygg som det mest räddhågsna skogsrå hela våren, dök så äntligen upp. Vilken skillnad det gör, till både kropp och sinne!
Framåt kvällningen gör jag som Elliott och E.T. Hoppar på cykeln och far iväg, mot månen, över dess koppärrade landskap. De syns tydligt för ögat, månens alla kratrar, så här två dagar före fullmåne.
Når min destination, men är inte redo att släppa månen än. Så vi tar en stund tillsammans, bara vi två. Jag samlar mina tankar. Gör mig redo för morgondagens farväl. Påminns om allt det goda jag har lagrat i minnets stora bibliotek. Så mycket jag upplevt på knappa 44 år! Hur mycket hann då inte min fina farmor uppleva på sina 98 år, så säg?
Älskar läsa din blogg. Kikar in varje dab men ibland orkar jag inte komentera men kommer tillbaka då o då o gör det
Tack Sofia!
Vad fint skrivet! Våren gör att det spritter i hela kroppen och man tankas full med energi 😃 Som att bli barn på nytt 😉
Härligt!
Är du född med gåvan eller är du tränade i att uttrycka dig så väl? Hur som helst tack för ditt inlägg:)
och godkväll:)
❤
Vilken fantastisk komplimang – tack Lucy!
Jag tycker om ord, och har alltid gjort, men onekligen blir mitt skrivande allt bättre ju mer jag övar!