Tom i skallen. Inget kommer. Stiltje.
Sitter här med datorn i knät… och känner mig helt tom. Det blir liksom inget.
Känner mig inte direkt ur fokus, men samtidigt så är det som om inget riktigt framträder klart.

Så jag passar på att njuta av den känslan en stund. Alltsom oftast upplever jag snarast motsatsen; det finns så mycket jag vill säga, förmedla, skriva om, att det känns ganska skönt att vara i motsatta lägret för en stund. Det ger som nya perspektiv på livet. Det inre drivet jag har att blogga dagligen, och hur det visat sig vara en guldgruva utan like. En fyndighet som inte sinat, inte på långa vägar än, och jag undrar nyfiket om den någonsin kommer göra det?