En av de saker jag verkligen varit mig behjälplig är den ökade möjligheten som sociala media och digitala verktyg rent generellt ger mig att provtänka tillsammans med andra. På Twitter kan ett samtal flöda fram och tillbaka nästan på samma sätt som afk, och att tex samskriva ett dokument på Google Drive där flera individer kan samskapa i realtid är helt underbart. Jag älskar det och det har hjälpt mig få ofärdiga tankar att bli flygfärdiga.
Redan för ett år sen skrev jag ett litet upprop och bad om att få testa mina tankar, men på sistone så upplever jag att det blivit än svårare att provtänka just på Twitter, de ofärdiga tankarna där jag blir så hjälpt av att få tänka tillsammans med andra, tas emot så hårdhänt på något vis. Men som Troed Troedson kommenterade på blogginlägget för ett år sen, så ligger det ju på mig, dvs, jag får ta mitt ansvar för hur jag tar emot omgivningens reaktioner. Om jag låter mig sänkas av dem, eller fortsätter framåt, det är upp till mig.
Tror dock fortfarande det vore enklare att få fler att våga provtänka om man inte vore så rädd för hur omgivningen skulle fara fram. Men jag kan ju inte förändra någon annan, bara mig själv. Så jag beslutar mig nu för att:
1) fortsätta provtänka även publikt
2) vara varsam med andras provtankar
3) vara varsam överlag med andras tankar, eftersom jag egentligen tror alla (?!) tankar är provtankar, för de har alla möjlighet att växa vidare
4) vara lika varsam med mina egna tankar, för de är ju också under utveckling!
Och varsam, vad menar jag egentligen med det då? Blev det mesigt och snömosigt nu månne?
Jo, jag menar att jag inte behöver ta fram stridsyxan så fort en tanke dyker upp, i mig eller utanför mig, utan åtminstone ge den lite tid att testa sina vingar. Göra en provflygning eller två. Störtar den så dyker nästa tanke säkert upp inom kort, och då gäller det att vara varsam med den. Och så snurrar det på. De ofärdiga tankarna får en chans att utveckla sin flygfärdighet eller bevisa sin flygoduglighet. På det viset borde jag gå miste om färre tankar med inneboende flygfärdighet, eller hur?
Hur och var provtänker du allra bäst?
HERO - the coach 
Det här med provtankar har jag sysslat med hela livet. Kanske använt andra ord för det som, kritiskt tänkande och associationshalka. Tankar eller utveckling ska alltid brytas emot andras tankar annars är de ofärdiga. All utveckling som fått framgång har provtänkts och provtestats i verkligheten innan de är flygfärdiga för en större publik.
Men för att det ska fungera fordras att alla har ett öppet sinne och inte gräver ner sig i sina skyttegravar. Tyvärr är det många som just beter sig så i sociala medier. Det är någon slags hybris över sin egen självförträfflighet. Sådan för inte saken framåt tyvärr.
För övrigt kommer jag att provtänka oavsett vilket media jag befinner mig på.
Samtidigt som jag inte kan bestämma hur andra ska vara. Jag får ta ansvar för mig & hur jag för mig i världen, och därigenom möjligen kunna inspirera andra.
Om någon väljer att gräva en skyttegrav så ser jag ingen anledning att fördöma dem för det. De har väl sina skäl, antar jag, och tar ansvar för sitt välbefinnande. Liksom jag tar ansvar för mitt. Och du för ditt!
Fortsätt provtänka – det tänker jag oxå göra!
Pingback: Låt oss mötas i en vilja att förstå | Fröken Ann
Pingback: Vem håller spegeln? | HERO – the coach
Oerhört bra skrivet och precis på pricken om vad jag och många andra (som jag VET) känner likadant för Twitter nu och ett tag nu.
Hej Charlotte!
Tack tack, och jag blir både stärkt av att jag inte är ensam om min upplevelse och lite ledsen för att föer upplever det. Men – jag tänker att det jag kan göra är att försöka fortsätta agera på ett sätt som synkar med den synen på världen jag önskar mig. Kanske kan det göra lite skillnad i vardagen?!
Solsken!