Zara Larsson och tomaten

Idag framträdde Zara LarssonStora Scenen på Malmöfestivalens avslutande kväll.

Zara Larsson

I ett av mellansnacken sa hon:
Men så gulligt, där är en kille där borta [och så pekade hon ut i publikhavet] som tog med sig tomater. Tänk så fint. Han har gjort sig sånt besvär, gått till butiken och handlat tomater, kommit hit, ställt sig bland publiken, bara för att kunna kasta tomat på mig.
Och det var ju ett bra sätt att rycka på axlarna, men samtidigt känns det så vansinnigt snurrigt. Varför skulle man få för sig att kasta tomater på någon? Och inte minst på en konsert, gratis, öppen för alla, och därmed också väldigt enkel att inte gå på, om man nu inte uppskattar Zara och/eller hennes åsikter -för det verkar vara åsikterna och frispråkigheten som gör att folk går igång?

stortorget

Vad är det som gör att människan dras till att uppehålla sig vid sådant som man inte tycker om, som man irriterar sig på, blir förbannad över, avskyr? Varför väljer man det, istället för att djupdyka i något som man älskar, något fascinerande och intressant, sådant som gör att man mår bra i hela kroppen och knoppen? Hur mycket energi går åt till det förstnämnda, som skulle kunna göra gott i världen om det lades på det sistnämnda istället?

3 thoughts on “Zara Larsson och tomaten

Kommentera här/Please comment here

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s