Vi tar det igen: 
Du har en plan. Du vill åstadkomma något. Du agerar och får ett resultat.
Kanske blev resultatet precis det du avsåg att åstadkomma. Kanske blev det delvis det du avsåg, eller så blev resultatet definitivt nått helt annat än vad du avsåg. Men oavsett vad, så har du ett resultat. Och det resultatet är ren och skär fakta.

Sen då?
Jo, om resultatet blev det avsedda, kanske du tänker Wihoo, så lyckat resultat. Det här blev ju helt fantastiskt, så lyckad jag känner mig!

Om resultatet blev lite sisådär, kanske du tänker Njae, det blev ju inte helt lysande det här, fast, det duger kanske.

Och om resultatet inte alls blev det avsedda, är risken stor att du tänker Amen gud så kass jag är, vilket katastrofalt misslyckande, jag är ju helt värdelös, lika bra jag lägger ner, det här kommer ju aldrig att gå. 

Ovanstående är exempel på åsikter, på mitt dömande, mina tankar, om resultatet.
Och vad händer när jag, du, vi alla lite till mans, förväxlar åsikten med fakta?

Jag skulle tro att jag inte är ensam om att landa i en rädsla för misslyckandet, en rädsla som lätt gör mig handlingsförlamad, vilket leder till passivitet. För är jag rädd för misslyckandet (dvs åsikten om) så kommer jag med stor sannolikhet inte att agera. Och mitt icke-agerande gör att jag inte ger mig en chans att ta reda på vad jag hade kunnat få för resultat.

Fakta = Önskat eller oönskat resultat.
Åsikt = Lyckat eller misslyckat resultat.