Hvorfor ikke?, frågar den unga pojken journalisten som precis sagt åt honom att han inte är dansk.
”För om all världens människor kom till Danmark och födde barn här så kan man inte säga att alla dessa barn är danskar.”
Hvorfor icke?, frågar han igen.
Det är smärtsamt att se dessa unga själar mötas av ett så tydligt avvisande, på grunder som de inte kan förstå, grunder som är så orimliga, omänskliga.
För – hvorfor ikke? Orimligheten i att sätta dessa etiketter på människor, som en slags kvalitetsstämpel – du är dansk. Du är det inte. Du är äkta. Du är oäkta. Varför gör vi så gentemot våra medmänniskor? Drivkraften att rädda Mig, genom att förgöra Dig – vem gagnas? Utanförskapet skadar, oss alla. Alla! Hur kan vi komma förbi denna rädsla, och inse att vi hänger ihop, att vi är ett?
HERO - the coach 
Men usch! Jag kan inte se klart filmen ens. Klarar inte av att se hur ögonen förändras när han ställer sådana frågor. Fyyy! Klart de är danskar precis som jag är svensk. Fruktansvärt!
Nej. Jag vet. Det går inte att undgå att ta in all smärta, förvirring, skräck som väcks. 😦
Och ja – klart de är!
Och ofta ofta hör jag vanliga ”svenskar” säga ”ja, de är ju utlänningar” som förklaring till något dåligt beteende, senast om någon ”svensk” som blivit störd av sina ”utländska” grannar i samma trappuppgång. Som om inte ”svenskar” skulle störa sina grannar nån gång?
Sorgligt var ordet.
Det är så sorgligt. Danmark är det land där flest kvinnor i världen väljer abort om deras barn riskerar att födas med Downs syndrom. DET är också jäkla sorgligt. http://www.dn.se/nyheter/varlden/downs-syndrom-pa-vag-bort-i-danmark/
Det visste jag inte. Ledsamt.