Det är en udda bok, Någonstans finns viljan. Udda i det oerhört medvetna och vackert sammansatta och täta språket. I upplägget, en slags dokumentär uppblandad med filosofiska diskussioner, samtidigt skriven i en jag-form som bjuder in mig till något som redan finns inom mig. Tycker om.
”En vilja utan fäste idag kan i morgon ta spjärn; den kan bli starkare och stämma med det inre och det yttre. Det kräver emellertid att medvetenheten redan finns.
Detta har jag nu äntligen lärt.”
När insikten slår till, eller smyger sig på – spelar ingen roll vilket – så sker just det. Att viljan tar spjärn. Helt plötsligt så bara finns det något där, något som – om jag låter det – bär ett frö till att ställa livet på sin spets. Vissa insikter innebär snarast små kursjusteringar, och de är lika välkomna de. Men de där som är lätta att sätta fingret på, att komma ihåg, att berätta om, är ofta – för min del åtminstone – av den andra typen. Av ställa-livet-på-sin-spets-typen.
Kan vara skrämmande. Om jag inte vill, inte är redo för livsomställningar av sällan skådat slag, om min anknytning till berättelsen jag levt innan är alltför stark och jag räds vad som kommer ske om jag släpper taget om det jag trott mig vara genom berättelsen jag definierat mig genom, för att kunna börja något nytt.
Kan också vara enormt befriande, förlösande. Helt plötsligt blir livet förståeligt, ses i ett klarare sken, pusselbitar som faller på plats och bilden framträder, tydligt och komplett.
Om medvetenheten finns… skriver Lennart Strandberg. Medvetenheten kring vad, som för mig, är förståelsen för livet. Hur det fungerar. Och varför. Vilka de ingående komponenterna är, hur de samspelar och vad de och det betyder för mig och livet jag lever. Medvetenheten som säger mig, att förmågan till insikt är av vikt. Att det är själva förmågan – att vi i vilken stund som helst, kan komma till insikt – som är avgörande. Av mycket större vikt än insikterna i sig. För de kommer. Och det är det mest fantastiska med att vara människa. Att vi kan komma till insikt.
#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 42 av 100.
Boken ”Någonstans finns viljan” av Lennart Strandberg.
Svenska inlägg här, engelska på helenaroth.com.
HERO - the coach 
Insiktsfullt. Jag tror att vi inser att vi vill ha en förändring när det vi gör inte längre tjänar vårt syfte, det blir för statiskt och leder ingenstans.
Intressant. Har alltid sagt att utan insikt, aldrig förändring. Så hur skapas insikt? Kanske svarade du på det.
Så är det! Utan insikt, ingen förändring. Punkt.
Hur det skapas. Ja du. Det har jag funderat och skrivit mycket kring och boken Bortom tanke som jag också bloggat om lyfter det, bland annat. Det kommer till oss. Om vi är öppna för det. Tror inte jag kan tvinga fram en insikt, däremot kan jag göra mig mottaglig, genom att vara nyfiken, lyssna både inåt och utåt och överlag inte vara så ”fast i hur saker och ting är eller borde vara”, för då får insikter svårt att komma igenom bruset.
Åh, här blev det om möjligt ännu mer intressant. Jag tror inte att det skapas. Det finns i oss eller runt oss redan ”färdigt” att upptäckas. Det är liksom bara att få syn på det – att vara mottaglig för det. Och då kommer det som färdiga det´s.
För mig Tess är ”det” du beskriver det jag menar med ”skapas”. Att insikten är upptäckten. Som kommer till oss (eller om det finns inom oss och ”skynket faller”, mest en metaforisk skillnad tror jag) när vi är öppna för det. Och då vi får syn på det, så är det ibland ofattbart att vi inte förstått det innan!
Vara medveten – Komma till insikt.
Medvetenhet som del i vilja.
Vilja som ingrediens i göra.
Tack! Funderar vidare.
Var god! Ser fram emot att se var dina funderingar leder dig. Brukar ofta vara av intresse att ta del av!