Idag var första gången jag åker ToR Köpenhamn sedan ID-kontrollerna på Kastrup infördes. Har läst, hört, sett. Men inte upplevt själv. Förrän idag. Och som jag önskar jag aldrig hade upplevt det. Det var tillräckligt illa sent i höstas när det klev ombord poliser för ID-koll vid Hyllie. Minns att jag satt där och tyckte det var så surrealistiskt att visa pass. Pass! För att ta mig från Danmark till Sverige. 
Men idag.
Köar in till ID-kontrollen, där våra pass blir fotograferade. Det går snabbt och personalen matar igenom oss utan problem.
Står där på perrongen och väntar på tåget till Malmö, detta tåg jag tagit så många gånger. Jag var inte en bro-förespråkare, men erkänner gladeligen att bron verkligen gjort det smidigt att ta sig till och från Danmark. Extra viktigt numera då barn och barnbarn i familjen bor där. Så smidigt…. tidigare. Inte längre.
Betraktar upprörd staketet som separerar spåren för respektive perrong.
Känslan av ett kallt icke-välkomnande sköljer över mig som en iskall dusch.
När vi väl anländer Hyllie kliver det ombord poliser för ytterligare gränskontroll. Själva kliver vi av och tvingas visa våra pass igen, för två (mycket vänliga!) poliser som står vid ett litet gatt i stängslet som provisoriskt satts upp för att separera perrongen i två.
Om och om igen snurrar samma fråga i skallen på mig, som en LP-skiva som hakat upp sig: Vad är det vi sysslar med egentligen?
HERO - the coach 
Förenklat ger dessa kontroller en falsk känsla av ordning och reda, för myndigheterna. Problemet är bara att samma myndigheter, personerna som bestämt hur kontrollerna ska utföras, sällan själva får uppleva resultatet i verkligheten. Dom behöver inte känna sig som boskap som föses runt i stängslade led, tvingas visa upp och få sida ID-handlingar kontrollerade av andra människor i uniform, dokumenterade och bokförda i sekretessbelagda register.
För en tid sedan var jag på Åby-badet med en vän och hans dotter. Jag fick liknande chock som dig, fast i en kommunal badhall. Hela apparaten med att ta sig in, genom svängrindar där en elektronisk bricka skulle hållas mot en platta, där bara en i taget kunde gå igenom och där det blinkade lysen i olika färger som talade om när det var nästas tur att få gå igenom, komma till omklädesrummet osv… Det var helt surrealistiskt jämfört med simhallarna i Alvesta och Växjö som jag växte upp med och där det vara öppna dörrar och man kände sig välkommen att få plaska runt en stund.
För mig handlar detta om att myndigheterna, främst vår politiska ledning, sedan länge tappat riktningen och glömt bort att samhället är till för oss som lever i det. Istället för att fundera över var idyllerna från förr tog vägen, och börja bygga upp dem på nytt igen, så ägnar dom sig åt allt mer utstuderade sätt att kontrollera att vi medborgare, och människor utifrån deras revir, inte gör fel, utan vallas runt i samhället med mindre och mindre frihetskänsla.
Den här utvecklingen kommer att sluta i fullständig katastrof om inte en förändring sker snarast!