Du fyller din tomhet med vad? frågade Miss Rafiki.
Varför skulle jag fylla den? Då vore den ju inte längre min tomhet?
Min tomhet är en del av mig, likväl som mina övriga sinnesstämningar, för det är vad det är. Ibland är jag hög, ibland låg.
Varför skulle jag försöka fly från dem? De är ju mina sinnesstämningar, som kommer. Och går. Kommer. Och går. Kallas livet.
För mig, att se, vilken sinnesstämning jag är i, ger mig, ofta, men inte alltid, möjlighet att se, krama, acceptera och låta vara. Förr eller senare kommer en ny sinnesstämning.
Det som för mig är viktigare är måhända att ställa frågan om jag ska agera utifrån min sinnesstämning. Om jag, i tomhet, blir destruktiv, apatisk, förtvivlad, kanske inte eventuella handlingar sprungna ur dessa känslor gagnar mig, eller min omgivning. Om jag, i tomhet, får energi att engagera mig, bry mig, räcka ut en hand till en annan själ, söka gemenskap, kanske eventuella handlingar sprungna ur dessa känslor gagnar mig, eller min omgivning.
Så jag. Jag fyller inte min tomhet. Då vore den inte längre min tomhet.
Däremot kanske, eller kanske inte, agerar jag utifrån den. Det är mitt val. Vad är ditt?
HERO - the coach 
Bra inställning. Det beror väl också på vad tomhet betyder för dig. Tomhet som avsaknad av något kan ju gå att lösa själv, ibland är det dock svårare om tomheten är väldigt stor.
Tänker ofta att tålamod är något en borde ha mod att tåla. Och att ha tråkigt. Så tomhet har ett syfte. Det är ju i pausen vi egentligen hörde det nyss sagda.
Lagom mängd tomhet omfamnar jag. Blir det för mycket fyller jag en del 🙂