Får en tanke när jag läser Niklas Orrenius krönika, där han beskriver hur han översköljs av sin åttaårings frågor vid läggdags. Tanken som väcks lyder:
Är förmågan att ställa en fråga viktigare än om någon har förmågan att besvara den?
Jag förväntar mig näppeligen några svar på den frågan, för det är just det som eg är min poäng. Dvs, när jag kommer på en fråga – så tror jag, i många fall åtminstone – att jag besitter svaret själv. Men det kan hjälpa att höra den uttalad, för att få igång mina egna tankar i frågan. Och ibland är jag inte kapabel att ställa frågorna som jag behöver – då är det skönt att umgås med andra frågvisa människor.
Jag landar i följande, för egen del:
Jag har funderat kring det här med frågor tidigare, och sedan dess kan jag lugnt säga att jag verkligen arbetat med min förmåga att ställa frågor. Har du?
HERO - the coach 
Frågan är det som driver något framåt. I coaching, i terapi, i den konstnärliga processen måste frågan alltid komma till, annars rör det inte på sig. Det går inte att utforska från en massa påståendet av typen ”så här är det”. Jaha? Tack, nästa! Nä, det måste till nyfikenhet och då är frågan där! 😉
Briljant formulerat!
Haha – ”tack nästa” är ju så himla sant. Det tar ju liksom slut där!
Slickar i mig att bli kallad brilliant! 😀
Frågor är grunden i kommunikationen. Hävdar bestämt att det finns något som heter ”den kommunikativa frågan” och att den är delvis olika beroende på vilken uppväxtkultur du funnits i. Frågorna styr också väldigt mycket för t ex en journalist. Öppna eller stängda? Hur länge ska en vara tyst efter en fråga? Osv.
Kanske läsa mer här?
http://uppflygaorden.blogspot.se/p/li-kommunikationsskolan.html
Den där lilla kommunikationsskolan är fantastisk – vilket jag redan skrivit där. 🙂
Men tack för länken – nu fick jag en uppfräschning, och jag hoppas alla andra som läser detta också tar sig tid att läsa din kommunikationsskola, för det är den verkligen värd!
Jamen. Just det ja. Tack för den kommentaren, för några månader sedan… 😉
Oh ja, jag jobbar dagligen med min förmåga att ställa frågor! Får utmärkt coaching i det av min 9-åring hemma, som frågar saker som ”om man byter hjärna med någon, tänker man fortfarande samma tankar då”? Funderade länge på hur jag skulle kunna svara på den, och insåg till slut – och efter att ha frågat kloka och på ämnet välutbildade vänner – att det bästa sättet att bemöta en så genialisk fråga var genom fler frågor… För den som har förmåga att ställa en sån fråga har också förmågan att finna svaren!
Vilken underbar fråga – och jag håller med, ett fantastiskt bemötande dessutom! Heja frågorna och lärandet!