Matematik, hemkunskap, logistik, läsförståelse 
och förmågan att kunna omsätta instruktioner till handling – det är mycket två gossar i lågstadieåldern kan lära sig av att få fritt spelrum i köket för att baka chokladbollar.
”Ska det vara så här?” frågade de lite nervöst.
”Mamma, kom och titta! Är det inte lite väl löst? Men vi tog ju två matskedar vatten.”
”Ni har rätt, så löst ska det inte vara, tog ni verkligen matskedar?”, frågar mamman, som redan vet svaret.
Insikten kröp snabbt närmare och de utbrast i kör ”NEJ! Vi tog ju decilitermåttet! Åhh…”.
Börja om från början, ny bunke, nytvättade händer, nya ingredienser
och den underbara kommentaren:
”Nu vet jag verkligen vad skillnaden mellan tesked, matsked och deciliter är!”
Nu återstår sanering av köket – något som gossarna ifråga själva får ta hand om också så klart! Barn är så mycket mer kompetenta än vad vi ofta tror dem om, och jag försöker varje dag att komma ihåg det. Dessutom är det livsviktigt att vara behövd – och vad kan familjen vara i större behov av än en tallrik chokladbollar! Hur tänker du kring frågan att känna sig behövd?
HERO - the coach 
Oj att vara behövd eller känna sig behövd… Sonen kämpar varje dag och vill knappt fråga längre, det har nog med åldern att göra 11 snart 12 😉 (as/adhd)
Men jag älskar hans ansiktsuttryck då han verkligen klara det och glädja verkligen då han inte ber om hjälp i första taget 🙂
Men dina killar var ju otroligt duktiga!! Och att lära sig av att göra små misstag kan ju inte vara ett bättre sätt att försöka undervisa på 😉
Kram Anne
Tack!!
Ja – det är en underbar känsla att uppleva den glädje och stolthet över ett framgångsrikt värv, i vilken skepnad den än kommer. Och gissa om dessa gossarna fick sig en hands-on lärdom i skillnaden mellan decilier och matsked. Lär de aldrig glömma! 🙂
Tack för du delar ert misslyckande och omtag. Det var väl nån pedagog som sa ”learning by doing”, Dewer eller nåt sånt. Det gäller att tänka att en aktivitet inte bara är själva kärnverksamheten, i detta fall bakningen, utan att det är stunden före och tiden efter, planering och resultatet. På det sättet hinner alla parter dela alla små händelser och summera en stor gemensam upplevelse, då kan det bli ett minne/minnesbeta för livet…
Tack för att du sänder mig en liten bekräftelse på värdet i att reflektera även över de mest vardagliga stunder!!
Ha en härlig helg!