Under ett par veckors tid har vi från läggdags fram till arla morgonstund hört en hoande kattuggla ute på Bulltoftafältet. Ett ljuvligt hoande, lite längtansfyllt så där, som sätter ett smajl på mina läppar varje gång jag hör det.
Igårkväll hörde jag ugglan redan vid sjutiden och tre fjärdedelar av familjen bestämde sig där och då för att gå på kattuggle-spaning. Och minsann om vi inte lyckades!
Vi inte bara lokaliserade var den huserade, utan vi såg den också – tror vi åtminstone. Den tystnade när vi kom nära, men alla tre såg vi en skepnad i uggleform, som satt på ett sätt så det inte riktigt fanns något annat det kunde vara. Tyvärr är fotona svårtolkade, framför allt lågupplösta som här, men i högre upplösning syns en typisk ögonreflex. Så jag är bombsäker, visst såg vi ugglan!
Spelade in med DropVox, och även det lyckades. Hör här när ynglingen i familjen fick syn på kattugglan i trädet, innan hoandet tystnat alldeles.
Vilken ynnest att få uppleva sådant här – får du någonsin chansen att gå på ugglespaning, ta den! Carpe diem!
HERO - the coach 
Pingback: Mitt hundrade inlägg | HERO – the coach
Jaha…var det det som lät på rekreationsområdet. Jag var lite fundersam och hade mina misstankar om just ugglan. Dock fick jag inte se den, men å andra sidan så har jag ju fått sett ekorrarna på rekreationsområdet…och vad jag har hört så skall det inte finnas några ekorrar i Malmö stad, men där ute kanske det är ett gränsfall.
Vh
Yup – kattuggla var det!
Kan dock meddela att även vi sett flera ekorrar så det finns definitivt på Bulltofta & i gatorna på Kungshälla!
;-D
Vad glad jag blev att fler än jag blir upplyfta av detta Matilda!!
Ha en härlig dag!
Vilket fint inlägg! Och vad kul med ljudfilen!! Jag log stort både av ugglan och din dotters entusiasm – underbart! Tack för ett upplyftande inlägg!