Att se möjligheten/erna i det till synes omöjliga och icke-lösbara, det är en konst. Jag är nöjd med att det är en konst som jag är bra på.

Igårkväll såg jag en möjlighet i något som konstaterades som ett faktum av många. Idag har jag verkställt det, till mottagarens oerhörda glädje. Så glad blev h*n att jag idag blev kallad galen. Det gör mig bara glad, för galen på det viset som avses, det är något jag eftersträvar att vara. Dagens goda handling gläder mig extra mycket eftersom jag vet att den kommer att gagna många, både direkt och indirekt. Framför allt gagnas sådana som liksom jag brinner för att förändra skolan. Och det känns himla bra må ni tro!

Vilka möjligheter döljer sig i snön?

Ibland går det snabbt att få upp ögonen och se möjligheterna, ibland döljer de sig och det kan ta en stund, eller en dag eller två, innan de dyker upp. Men dyker upp gör de, möjligheterna, och de kommer med den där underbart pirriga känslan av att en ny dörr öppnar sig, som kan medföra insikter, upplevelser, kunskaper och erfarenheter.

Tillåt dig att uppleva den där känslan, för den är guld värd, jag lovar!