Vaknade imorse och slogs av insikten att det inte blev något blogginlägg igår. Har bloggat dagligen sedan mitten av januari, men nu blev det alltså ett glapp.

Mitt gamla Jag hade slagit på mig själv för detta, argt frågat hur jag kunde vara så korkad att jag missade detta, surt konstaterat att den perfekta sviten av dagliga blogginlägg nu var till ända, bara för att jag slarvade bort gårdagen.

Mitt nuvarande Jag säger, se där, som det kan bli. Ett glapp, ja, det är bara ett glapp det. Jag lägger alltså ingen vikt vid det, men ville ändå blogga om det idag, just för att jag kan se skillnaden i mitt agerande idag jämfört med hur jag hade reagerat för ett par år sedan. Då hade jag säkert skapat ett blogginlägg illa kvickt, bakdaterat det, publicerat och låtsat som om inget hade hänt. Nu finns inte den tanken överhuvudtaget – för vems skull skulle jag göra det? Den enda som verkligen spelar roll i detta är ju jag, och så lättlurad är jag inte minsann.

Nej, istället så njuter jag av att jag tar detta med en klackspark! Tänker dock fortsätta ha ambitionen att blogga dagligen – för oj vad jag lär mig saker om mig själv på kuppen. Som idag till exempel!

Kan du känna igen dig i tankegångarna?