Var ute på promenad med dottern då vi gick förbi något som fick mig att asgarva och ta upp fånen för att föreviga lustigheten med foto.

Jag twittrar mycket själv och det ger mig väldigt mycket, på gott och ont. Bekräftelse, ifrågasättande/tankespjärn och pepp men också en känga nu och då. Ibland så pass illa att jag känner ett behov av att ta paus från twittrandet.

Undrar hur ST1-mackens förhållande till Twitter kommer se ut?