Satt och åt middag med hela familjen för ett tag sedan. Diskuterade bordsskick, för sonen var missnöjd med att hans syster satt med kepsen på, något hon gör allt som oftast. Något som vi diskuterat i familjen och tycker är helt ok. Ser lika lite anledning att be henne ta av den, som att jag ska ta av mina örhängen. Men i trean har de diskuterat bordsskick och lär sig då att man inte får ha huvudbonad på sig inomhus, om det inte är av religiösa skäl. Vi fortsatte att diskutera vad vi i familjen tycker är gott bordsskick, och vilka gemensamma förhållningssätt vi har som familj.
Lite nyfiket frågade vi även vad mer som anses vara gott bordsskick enligt diskussionerna i skolan och då sa han:
När vi äter lunch i skolan måste vi sitta tysta i tio minuter.
Jag och maken tappade hakan båda två. Men vi ansträngde oss båda två från att inte visa sonen hur bestörta vi blev av det vi hörde. Lite försiktigt började vi istället fråga honom vad han menade.
Så han förklarade lite mer: Vi måste sitta tysta tio minuter när vi börjar äta mat, för annars blir det så stökigt. Vi sitter tillsammans med en lärare, och om vi inte är tysta i tio minuter måste vi sitta kvar längre. När vi är klara från vi gå på rast. Vi får bara prata om vi vill be om något eller om vi behöver prata med mattanten Pia.
Jag blir så bestört av detta. Jag förstår pedagogernas önskan om att det ska vara lugn och ro, så man kan äta sin mat utan att känna sig stressad. Sonen äter tillsammans med sin klass och parallellklassen, dvs, kanske drygt 50 elever, i en lokal som rymmer minst det dubbla, om jag inte missminner mig.
Men – ett påbud som säger att eleverna måste vara tysta? Är det verkligen rätt väg att gå? Är det det bästa sättet att skapa lugn vid måltiden? Är det tyst för att barnen lyder påbudet, eller för att de önskar ha det tyst när man äter? Vill du ha det tyst när du äter? Själv tycker jag måltider tillsammans med människor kan vara ofantligt givande just för att de möjliggör möten och reflektion, skratt och delande av händelser, nyheter, insikter.
Men nej. Här ska det vara tyst. Och straffet om man inte är tyst är att man ska sitta kvar längre?
Frågar igen: Är detta verkligen rätt väg att gå?
HERO - the coach 
Mot bakgrund av att jag personligen har arbetat (3 år) vid skolan du relaterar till så blir jag föga förvånad. Under min tid där så fick jag möjlighet att arbeta med alla åldrar, från F-9. Just matsalen var ett ständigt obehagligt fenomen, särskilt beträffande högstadiet. Skolan hade många förhållningsregler gällande matsalen, men av 50 lärare var jag en av fåtal lärare som försökte se till att eleverna efterlevde dem.
Det var ett konstant högljud i lokalen vilket bidrog till att det aldrig fanns en möjlighet till någon s.k. matro. Skrik och bråk var vardag. Jag vet inte hur många elever jag jag slängde ut per vecka, men det var många. Detta hade dock kunnat undvikits om andra lärare inte enbart vänt ryggen och tittat ner i maten. Detta bidrog till att mitt arbete blev så mycket värre. Personligen bryr jag mig inte om elever har keps, jackor eller riddarutrustning när de äter. Men ska man ha någon form av regler så måste lärarkåren vara enade, annars tappar man de elever som redan har problem med ramarna. Konsekvens är allt i min erfarenhet.
Men just bullret var ett stort problem, och jag förmodar att man tänker att om de skapar någon form av ram för hur man beter sig i tidig ålder, så kan man vända kulturen på skolan. Personligen tycker jag att detta med att tvinga dem till tystnad är fel väg att gå, men det är lika viktigt att lyfta fram den omöjliga skolkultur som är dessa lärares vardag. Elever som slåss på daglig basis, korridorer vars soptunnor stod i lågor med jämna mellanrum (slutade arbeta där hösten 2012). Extrema situationer tenderar att leda till extrema beslut, hur än fel de må vara.
Jo, den matsalen är inte trevlig alls. Men sonen går på den lilla skolan som tidigare hörde till samma rektorsområde, där jag vet att du oxå var lite i början av din karriär (eller möjligen som VFU?) och den är ju faktiskt tillräckligt bra strukturellt att detta inte borde behövas. Kan jag tycka.
Men visst har du rätt – många skolor har en ovärdig miljö, vare sig det gäller elever eller personal. Vi kan bättre!!
Hur kan man ha en måltidsdiskussion under tystnad?
Märkliga regler, om det nu inte gäller något klostersamfund..!
Haha – ja, där en paradox om någon. Stört omöjligt. 🙂
Att det är tystnad i ett kloster känns ju som ngt man vet på förhand, och därmed är införstådd med. Men att man inte FÅR föra en måltidsdiskussion i en skolmatsal kanske inte fullt så enkelt att tänka sig när man får plats för sina barn där…
Majoriteten skall respektera miniroteten, det anser jag är demokrati. Vuxna bör alltid föregå med goda och bra exempel med kläder och huvudbonader.
Föreningslivet i samhället är det kitt, som håller ihop ett land, varför, finns inte denna teknik med ordningsfrågan, under hela skoltiden?
Tror inte vi är ense i denna punkten, får jag tycker att den uppfattning av demokrati som du beskriver fattas något viktigt, och det är inslag av moral och etik.
Jag tackar dock för kommentaren!
Hej, det finns säkert skäl att inte ha tio tysta minuter. När jag hälsade på i min sons klass upplevde jag samma regel (dock utan hot om bestraffning, det var lugnt den dagen, så jag vet inte vad som händer om det inte är det). Med 100 8-åringar i matsalen så var det ett effektivt sätt att skapa matro. Och det behövs matro i denna tid av stress, för det är bra om barnen äter några tuggor för att orka hela skoldagen. Inte bara stoja, kladda runt med maten på tallriken och sedan springa ut på rast. Vad jag förstår på sonen har elevrådet på hans skola varit med och fattat beslutet, och då är det en del av en demokratisk process.
Vad gäller keps, så har vi i vår familj inte ytterkläderna på vid matbordet, varken kepsen (solskydd för huvudet) eller dunjackan (värmande plagg).
Man tycker olika, helt klart.
Nej, det är inte en del av en demokratisk process. Demokrati innebär inte att en majoritet kan bestämma att alla skall vara tysta. Inte i tio minuter, inte i en vecka och inte i ett år.
Får en känsla av att förståelsen för vad demokrati egentligen är inte är förankrad i oss på något vis. Det finns ngt här som ligger och skaver i mig liksom. Får väl reflektera lite mer kring det helt enkelt!
För jag håller med – det är inte likhetstecken mellan majoritetsbeslut och demokrati. Demokrati måste vara mer än det!
Håller med – att tycka olika och acceptera det tycker jag är ofantligt viktigt.
Men frågan är om ”effektiva sätt” att skapa matro nödvändigtvis är de bästa och mest lärorika och mänskliga?
Tänkte bara ‘Gilla’ men för det krävdes det lösenord och milda matilda. Men bara så du vet. Du har en gilla till detta. Eller kanske ogilla. Samtal som förs i samtalston – kan det vara störande? Och om det är så att barnen pratar för högt. Då är det väl det man ska prata om med barnen…
Haha – ja, det där med gilla utan att logga in vet jag inte riktigt hur jag ska få till…
Men tack för kommentaren – jag känner som du här!