Om jag nu kritiserar vetenskaplig grund – betyder det att jag inte tycker skolan ska forska? Att jag inte tycker det är bra att skolan baserar sig på vetenskaplig grund? Kanske det låter som att jag ratar vetenskap? Som att jag inte tycker vetenskaplig forskning har något berättigande?

Givetvis är det inte vad jag tycker. Snarare skulle jag vilja påstå att vi borde använda vetenskapliga rön mycket mer än vi gör idag, och då tänker jag just nu främst på just skolans värld. Eller. Kanske är det mer rättvisande att sätta ramen Lärande. För det finns ofantligt många rön om lärande och mänsklig utveckling – som inte överhuvudtaget lyser igenom i skolsystemet och dess implementering.

Så, för att förtydliga. Jag är 100% för ett kritiskt förhållningssätt – granska, ifrågasätt, testa, analysera, gör om, analysera igen, ifrågasätt, undersök, fråga nyfiket om och om igen. Gå på djupet. Ett bra och enkelt verktyg är den så kallade PDCA-cykeln som Deming gav upphov till. PDCA är ett verktyg som används inom olika kvalitetsströmningar, och det står för:
Plan – Do – Check – Act.
Alltså, planera vad du vill förbättra, undersöka osv, utför det planerade, kontrollera om det gav önskat resultat, om ej, så justerar du och planerar ånyo. Och så var snurren igång.

Men glöm inte bort att det alltid kommer finnas outliers, dvs, de där udda resultaten som inte passar in. Det finns t ex läkemedel som vidgar blodkärlen. Hos näääästan alla. Men det finns ett fåtal individer vars blodkärl reagerar precis tvärt om och dras ihop istället! Så det jag eg vill säga är att det inte finns någon universalmedicin.

Men det betyder ju inte att vi ska sluta leta efter det som funkar (för de flesta)! Det är ju när vi efterforskar det, som vi också kommer hitta sånt som funkar mindre bra (för de flesta). Så snälla pedagoger och skolledare – jag ber er, beforska er egen praktik! Börja forska och dela era rön med oss alla.

Kanske det kan börja med att du ställer dig frågan Varför gör jag det jag gör?