Adventslyft nr 10 – Engagemang

engagemangENGAGEMANG. Ett ord som jag gillar. Till och med älskar. Jag älskar engagemang. Det antyder intresse, drivkraft, vilja, nyfikenhet, jävlaranamma och inte minst en himla massa omsorg och omtanke. Och där har du nog storyn bakom Cancerkompisar i ett nötskal.

Cancerkompisar är rörelsen som min kära vän Inga-Lill Lellky är grundare till, tillsammans med sina barn. Då Inga-Lills man var sjuk och senare dog i hjärntumör hade hon turen att få en ”cancerkompis” via kuratorn på sjukhuset, dvs en kvinna som gick igenom samma sak som Inga-Lill, en kvinna vars man också var dödligt sjuk i cancer. Tillsammans kunde de stötta varandra, ventilera allt, och därigenom ge varandra styrka att kunna stå stark bakom sina döende makar. Där såddes fröet till det som idag är Cancerkompisar.

Själva syftet med Cancerkompisar är att ge stöd till anhöriga och nära vänner till cancersjuka. För som deras slogan lyder:
Bakom varje cancersjuk står någon som måste vara stark!

Eftersom cancer drabbar var tredje svensk så är det ingen stor risk för mig att påstå att du antingen själv är anhörig eller vän med någon som drabbats av sjukdomen. Därför skulle jag vilja be dig att kolla in Cancerkompisar och även sprida ordet vidare. Tack på förhand!

Engagemang – jag tänker på Cancerkompisar, en rörelse som Inga-Lill Lellkys fenomenala engagemang givit upphov till.
Engagemang – vem eller vad tänker du på?

Engagemang någon?

Den 22 oktober har föräldraföreningen i Husie årsmöte, mitt fjärde och sista årsmöte i egenskap av ordförande. Har suttit som ordförande i fem år totalt nu.

Det har varit ofantligt givande och helt klart språngbrädan för mitt engagemang för skolutveckling. Hade jag inte klivit in i denna rollen hade jag troligen varken suttit ett år i Barnverkets samordningsgrupp, eller varit initiativtagare till #skolvåren. Hade inte upplevt Almedalen de senaste två åren heller.

Jag har verkligen föräldraföreningen att tacka för mycket – dock är det dags att lämna stafettpinnen till någon annan nu. Min egen eld brinner för skolutveckling på nationellt (ärligt talat: internationellt!) plan och därför hoppas jag någon kliver fram som vill ta över ordförandeskapet. Själv kommer jag att fortsätta vara engagerad förälder för mina barn, men på ett lite annat sätt.

Jag tror det upplevs som att jag gjort oerhört mycket i min roll i föräldraföreningen, men det där är så relativt på något vis. Jag har bara varit mig själv. Därför hoppas jag innerligt att min efterföljare, vem det än månde bliva, inte känner att jobbet ska göras på mitt sätt. Nä, det blir aldrig bra. Det ska göras på ditt sätt – det är verkligen det viktigaste. Vi gör var och en på vårt vis, och i samråd med kvarvarande styrelsemedlemmar finns det en enorm kunskapsbank att använda på bästa sätt.

Vill slå ett slag för att engagera sig 20131008-104803.jpg – det kan öppna så ofantligt många nya dörrar som du inte har en aning om, så ta chansen, engagera dig! På något vis. På ditt vis. Kanske innebär det att kliva in i en ideell föreningsstyrelse, kanske visa din uppskattning genom att delta på årsmötet, eller dela vidare ett event inom sociala media. Det finns många sätt och alla behövs – det enda jag ber om är att du faktiskt gör något. Nånannanismen är en farlig spelare vad gäller engagemang, och den kan även innebära nedsläckta eldsjälar.

Själv tar jag ansvar för min eld och ser till att jag använder den där den kommer till bäst nytta. Var och hur engagerar du dig?